Det har varit tyst från Mona Sahlin sedan hon avgick som partiledare. Nu bryter hon tystnaden och ger en intervju i DN. Hon har fortfarande kvar ett kontor i riksdagskansliet, men arbetar mest med socialistinternationalen och tidningen Expo. Det framkommer i intervjun att hon inte är särskilt nöjd med sin efterträdares politik, och tar upp hans ståndpunkt i Libyen frågan. Vore synd om socialdemokraterna står utanför kommande beslut, menar hon.

Mona ångrar samarbetet med vänsterpartiet i senaste valet, då det blev alltför stor fokus på skattesatserna. Men det är lätt att vara efterklok. Det blev för mycket vänsterpolitik tycker hon, mer än vad hon egentligen ville. Lite svårt att föra någon mittenpolitik när man lerar sig med partier som lutar mer åt vänster. Kanske känner hon sig lite lurad av Wetterstam och Ericsson, som var mycket starka tillsammans. Miljöpartiet växte under deras ledning och det försvagade socialdemokraterna.

Tomas Bodström säger i sin bok att Mona kuppades från partiledarjobbet, men det vill hon inte kommentera. Däremot tycker hon att Juholt var taskig när han påstod att Tomas spelat mer fotboll i sitt liv än varit politiker. Även om hon sagt att han är politikens Zlatan. Men till skillnad från Juholt så var nog hennes påstående mer en komplimang än den han hävde ur sig.

Jag hade nog tyckt att det vore mer intressant om Tomas blivit partiledare och jag tror att han kunde förnyat socialdemokraterna på ett bättre sätt. Ett bra sätt att få bort kommuniststämpeln och med det hade nog nya väljare vunnits. Med Juholt fortsätter det i gamla hjulspår och kamratandet fortsätter.