Där stod vi med vårt ekipage på den tvåfiliga motorvägen utanför Bolzano, med bilar som körde förbi i hög fart. De första som anlände var ett par bilar som snabbt satte ut vägkonor så att bilarna körde ut i den andra filen. Då kändes det lite bättre och vi behövde inte vara oroliga för att någon skulle köra på oss. Sedan dröjde det ytterligare någon halvtimme, innan bärgaren kom. Bilen kördes upp på flaket och husvagnen hakades på efter. Det var inte särskilt lång bit innan vi kunde köra av motorvägen, där allt hakades av och bilen rullades ner. Precis som vid det andra tillfället fick inte denna bärgare köra på andra vägar än motorvägen.

Så i solgasset stod vi och väntade på nästa bärgare. Klockan var långt in på kvällen och allt var stängt. Killarna som körde bärgaren erbjöd oss att stå på gården hos en släkting, som hade en bilverkstad. Han kanske kunde titta på bilen nästa morgon. Vi samtyckte och så var vi uppe på bärgaren igen. Denna gång åkte vi på små vägar ut ur själva staden och till en liten by utanför. Vägen var smal och kurvig, så jag tordes knappt titta ut. När vi äntligen var där, märkte vi att vi åkt tillbaka nästan precis till den plats bilen fått stopp. Men en bit från motorvägen.

Mörkret föll rätt snabbt och vi var tacksamma för att verkstadsägaren erbjöd oss el, så vi lagade mat direkt. Detta gjorde att pojkarna kunde spela sitt köra x-box och vi kunde läsa. Mannen ringde Landrover assistans som talade om att det fanns en verkstad inne i Bolzano. Då hade vi en chans att laga bilen.

Bergen omslöt denna lilla by och på morgonen väcktes vi av en tupp som gol. Verkstadsägaren började titta på vår bil och sade att han misstänkte att vi fått bensin istället för diesel i tanken. Så den tömdes och gjordes ren. Men bilen var som död och då gav han upp efter att ha försökt med lite andra trix också. Bärgarkillarna kom och vi gjorde upp om att de skulle köra oss och bilen till verkstaden i Bolzano nästa dag. Mannen ringde verkstaden och förberedde dem på att vi skulle komma.

Så vi tillbringade denna dag på bakgården till bilverkstaden och utforskade byn. En affär fanns en bit bort så vi kunde handla middagsmat. Jag satt utanför husvagnen med hundarna och så upp mot ett slott. Lite svårt att uppskatta den vackra naturen var det förstås. Vi ville ju inte vara där, utan på väg hemåt.

Men detta slott glömmer jag aldrig. Så gick den dagen och pojkarna var liet otåliga, eftersom det inte fanns så mycket annat att göra för dem än att spela och se på film. Förhoppningsfulla gick vi till sängs efter denna dag.

Fortsättning följer…..