Kategoriarkiv: Semesterberättelser

Semesterminne

Publicerat av
Svara
Annonser

Nu när semestern väntar för många tänkte jag dela med mig av ett minne jag har från en av våra resor ner till Frankrike. Vi hade åkt runt vid Medelhavet och stått på olika ställplatser men en plats kändes väldigt bra, så vi återvände dit för att stå några dagar innan det var dags att köra hemåt. Platsen heter Fleury och är en liten by med småbåtshamn och en camping. En kanal går in från havet och på andra sidan ligger flera campingar. Vi anlände vid 15-tiden på eftermiddagen och den natten sov vi väldigt bra.

På morgonen efter flyttade vi oss till andra sidan av ställplatsen för att få en annan vy. Vi hade trott att det skulle vara stökigt där med en väg utanför, men det var faktiskt bättre och nu fick vi utsikt över småbåtshamnen. På eftermiddagen kom två traktorer och lassade av flera balar med hö som de ställde i en rektangel framför oss.

Vi undrade vad det skulle bli där. +32 så vi höll oss så stilla som möjligt och hundarna sov. Mannen var bort till torget och handlade shorts till oss och pojken. Nästa dag vaknade vi av åskknallar och blixtar. Det regnade i någon timme, men sedan klarnade det upp och +25 är riktigt behagligt. En svag vind gjorde att det var skönt i bilen och vi hade fönstren öppna. På kvällen kom en stor lång hästtransport med 13 hästar och ryttare. De pratade spanska med varandra och kvinnorna var klädda i flamencoklänningar och karlarna som gauchos.

De sadlade alla hästarna och sedan började de att rida omkring på fältet framför oss.

De red runt hela byn och det klapprade av hästarnas skor i hela byn. Sedan kom de tillbaka och hade uppvisning i rektangeln av höbalar. Jag var ju ute och fotade, men vi hade en perfekt utsikt från husbilen. Hundarna tittade förundrat på alltihop.

Efter sitt uppträdande band de hästarna vid släpet och gick in till byn. Det var starten på årets fète. Mörkret hade lagt sig när de kom tillbaka och då släppte de in hästarna utan sadlar i fyrkanten av höbalarna, innan de åkte hem. Så på morgonen såg vi hästarna medan vi åt frukost. +29 så det gäller att hålla sig stilla och gå korta turer med hundarna. På eftermiddagen kom långtradaren tillbaka med tolv hästar utan sadlar och släppte in dem till de som  redan var där. Nu var det väldigt många där. Efter någon timme kom bilen tillbaka med sex sadlade hästar som leddes ut och bands vid släpet. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända och ryttarna fick vänta länge på klartecken innan de kunde börja visa sina färdigheter. De öppnade för alla hästar och sedan förde de dem runt hela byn.

Nu var alla klädda som gauchos, även kvinnorna. Det var en häftig syn att se 25 hästar komma galopperande på gatorna. Vi höll oss i husbilen för det kändes säkrast. Sedan föste de in hästarna i hagen, band de sadlade vid vagnen och gick bort till restaurangen för att festa lite. Det blev mörkt och vi kunde se hur ungarna sprang på höbalarna vilket fick hästarna att rusa runt. Till slut fick jag nog och gick ut och ryade på dem. En del fattade och gick därifrån, medan andra stod som idioter och stirrade på mig. När så mannen gick ut blev det fart på ungarna och de försvann. Men vi kunde se att de smög längst bort i hörnet och så åkte en höbal ned. Mannen gick bort till polisen som stod vid parkeringen vid hagen. En kort stund senare kom hästfolket och backade till långtradaren. De började lasta på hästarna och några ryttare red iväg på en tur genom byn. Men hästarna var så uppjagade att de sparkade bakut och plötsligt var två löshästar utanför hagen, då fler höbalar rasat. De satte iväg genom byn och en av ryttarna satte av i en galopp efter dem. Ungarna hade lyckats rucka på höbalarna så att det räckte med ett par sparkar från de uppjagade hästarna att allt rasade. Bilen med de lastade hästarna körde iväg i rasande fart. Den kom tillbaka senare och ryttarnas hästar lastades på med sadlar och allt. Jag hoppas att de lyckade fånga in de två som smet. Så slutade sista kvällen i Fleury och årets vinfest. Vi köpte med oss vin från trakten hem.

Semesterminnen från Frankrike

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag har inte skrivit om vår resa på länge och det beror helt enkelt på att inspirationen inte funnits.  Det har känts som ett helt annat liv där jag kunde gå och allt bara gick sin gilla gång.

Vi stannade i hela tre dagar i Fleury, då hundarna trivdes så bra. Det var väldigt många husbilar just den helgen eftersom fransoserna firade sin nationaldag. Men dag fyra kändes det rätt att flytta till ett nytt ställe.

På morgonen var himlen grå och det var fuktigt i luften, men molnen skingrades och vid tio var det +26 ute och blå himmel syntes. Vi ställde in gps Lennart på en ny ställplats och han förde oss in på någon sabla genväg som man nog inte ska köra med en åtta meters husbil. Men mannen rattade oss fram och vi kom ut på en större väg. Vi behövde handla och jag satt och spanade efter en Lidl-skylt. Vid Valarus såg jag en som sade att det var 500 meter till en affär.

Vet inte om vi körde fel för plötsligt var vi nere på hamnpromenaden och där vällde det fram folk. Mannen var måttligt road och jag kunde kolla in vad affärerna hade för utbud. Jag trodde att vi kunde köra runt centrum, men nähä då. Det visade sig att vi måste köra rakt genom centrum, för vända var omöjligt. Massor av människor vimlade runt omkring oss och framför oss hade en holländsk lastbil fått stopp och blinkade med varningsblinkers. Det kändes lite svettigt där och då.

En polis dök upp och vinkade ner oss på en sidogata, som ledde bort från kommersen och allt folk. Det var lite trixit men sakta letade vi oss ur staden. Vilken lättnad. När vi närmade oss Servignan dök det upp en Lidl som vi styrde mot. Kylskåpet gapade tomt så vi behövde bunkra upp ordentligt. Jag vinkade ut oss på gatan som den mest garvade trafikpolis och vi körde ned till Servignan plage. Men då ställplatsen låg precis vid vägen och inte hade ett enda träd som skugga, bestämde vi oss för att köra vidare. Det blev Agde plage. Ett bra val då vi står i skuggan av ett träd och kan fälla ut markisen. Inte någon utsikt att tala om, men lugnt för hundarna. Tyvärr var boxen sönder i receptionen så det blev ingen wifi, osis för oss.

Jag gick runt och tittade på omgivningarna.

Det visade sig att vi var väldigt nära floden Agde och hamnen i själva staden.

Mer Frankrike

Publicerat av
Svara
Annonser

På Frankrikes nationaldag gav vi oss av mot en ny ställplats österut mot Beziers. Mistralen var lite väl jobbig i längden och trots att den avtagit bestämde vi oss för att köra. Lite tvätt i min tvättmaskin innan vi kör iväg och en rastning av hundarna. Vi behövde handla lite och körde in vid en Aldi. Inte mannen favoritaffär men vi behövde handla så vad gör man. I närheten var ställplatsen mannen hittat, men det var grusplan vid en järnväg ,så jag letade fram en ny som verkade trevlig.

Vi körde förbi alla lättklädda damer igen och det var samma som stod där förra gången vi passerade. Fattar inte att de klarar det. Mannen körde lite fel och missade en avtagsväg, så vi fick köra lite längre än vi tänkt för att leta efter någonstans att vända. Vi hittade en plats, men det enda problemet var att där stod poliser. Skit samma en trafikkontroll tänkte vi och mannen körde av precis bakom polisernas bilar. De stod vända mot det hållet vi kom från och tittade just inte på oss. Mannen gjorde en elegant U-sväng tvärs över heldragna vita linjer precis framför poliserna. Det upptäckte han först då vi korsade linjen. En polis pekade på linjen och en annan ruskade på huvudet och skrattade. Då såg vi att de stod poliser lutade med automatgevär mot sina bilar och de andra hade dragna pistoler. Detta var ingen vanlig poliskontroll, vilket var tur för oss. De väntade på någon som skulle komma från det hållet vi körde mot. Vi hade kunnat hamna något väldigt dramatiskt om vi kommit en stund senare. På vägen mötte vi en vit bil som kom körande i en väldig hög fart. Det var kanske den poliserna väntade på.

Resten av färden var det bara lugnt och vi körde efter en stor buss genom en liten stad. Annars hade vi kanske inte vågat köra på de smala gatorna.

Landskapet var fortfarande uppbrutet av sjöar och vindruvsplantagen. Det blev inte någon lång tur idag trots felkörningen. Vi kom fram till Fleury där ställplatsen var nere i en småbåtshamn. Ett femtiotal husbilar stod där och vi fick en bra plats så vi kan rasta hundarna på ett bra sätt. En lång gångbana mot stranden och innan dess ett stort fält där det är perfekt för hundarna. +27 och mindre blåst tackar vi för. Vi planerar att stå här minst en dag till då det riktigt väller in husbilar hela tiden. Men det är vad man kan vänta sig när det är nationaldag. Lite gratis internet lyckades vi få också vilket inte är helt fel. En pizzeria i närheten och vi bestämde oss för att köpa det till middag. Lite fest på nationaldagen.

Mistralen fortsätter

Publicerat av
Svara
Annonser

Mannen var lite sjösjuk på morgonen då det kom ganska kraftiga vindar inatt. Men cola och bikarbonat fixade hans mage och vi kunde börja fundera på frukosten. Hundarna tycker om att vara här då det finns bra gångvägar att gå med dem.

Jag köpte wifi för denna dag också och vi kan göra allt vi behöver, samt se nyheter mm. Gul flagga på stranden idag med och många människor går dit men få badar. Därför slappade vi så mycket vi orkade hela dagen och hundarna fick välbehövlig vila.

Eftersom det är stenigt och dammet flyger omkring satt vi med dörren öppen istället för att sitta utanför husbilen. Vi människor turades om att kolla internet och sedan såg vi svenska nyheter och åt plockmat till middag. I morgon ska vi köra vidare och därför letade vi fram tänkbara ställplatser.

Lite mer om resan till Frankrike

Publicerat av
Svara
Annonser

Ska fortsätta berätta om några upplevelser vi hade på vår resa. Efter resan upp i bergen var vi glada att vara nere på låglandet igen och en god natts sömn gjorde att vi vaknade redan åtta. Det blåste lite även nu men trots mulet var det +30 ute. Vi väntade på att en brödbil skulle komma men inte då. Som tur var hade vi en extra baguette, köpt dagen innan. Vi svenskar är inte så petiga av oss.

Efter frukost och rastningar av hundarna åkte vi till Gruisson för att tanka Mackan och handla lite. Det var mycket folk vid affären och vi hade tur som hittade en plats att stå på. De andra två ställplatserna i Gruisson som vi tittade på efteråt var inga som föll oss i smaken. Därför körde vi åter mot Perpignan och passerade alla flickor som sitter på stolar efter vägen dit. De erbjuder tjänster till förbipasserande bilister. Men om de går ut i fälten eller var de utför sysslorna har jag ingen aning om.

När vi kört 6 mil hamnade vi vid Leucate plage och hade turen att få en plats med utsikt mot Medelhavet. En gammal ombyggd buss stod vid sidan av oss och gav oss lä för vinden. Mistralen har startat och gör att det inte är särskilt många människor på stranden. Då det blåser från land kyls vattnet ned och man blir inte badsugen trots att det är varmt i luften. Vi känner att lite vila från vägarna vore skönt så vi stannar en dag till här. Man fick även gratis wifi i tio minuter och sedan köpte jag wifi för en dag som kostar 5 eur.

Pappas biståndshandläggare ringde och han får komma hem. Hoppas att allt kommer att fungera för honom.

Med wifi kunde vi även titta på nyheterna och sedan blev det Allsång på skansen till kaffet. Undrar vad våra grannar tyckte om det?

Gul flagga och man får verkligen se upp med strömmarna.

Fler överraskningar i Frankrike

Publicerat av
Svara
Annonser

Den tionde dagen och dags för avresa från Narbonne plage. Vi hade diskuterat hit och dit om hur vi skulle göra med resan och beslutade att köra vidare. Precis när vi rastat hundarna och bäddat kom brödbilen så vi kunde köpa bröd för denna dag. Jag behövde få tag i wifi så vi körde in mot Narbonne och hittade en McDonalds. Efter att ha kopplat in på de sajter jag behövde kolla och kolla lite annat, körde vi mot Perpignan som ligger mer västerut. Hemma hade vi tittat på ett område vi gärna ville titta närmare på och en ort som heter Puivert.

Tydligen var det en av alla vinvägar och vi såg vinstockar överallt. Det var väldigt vackert och vi körde inåt landet vid kanten av Pyrenéerna. Landskapet var böljande tills det plötsligt blev mycket berg och vägen smalnade av ordentligt. En mötande bil körde så nära att den slog i Mackans backspegel. Det var lite otäckt, men vi stannade och kunde konstatera att ingenting gått sönder. Det var en väldigt vacker väg med floden Aude på ena sidan och höga berg på den andra. Lite väl äventyrligt tyckte vi.

Jag vill inte åka tillbaka samma väg och vi kom överens om att försöka hitta en annan väg därifrån. Vi kom fram till Quillan som låg i en dal och vi pustade ut. Solen sken och det var mycket folk ute på gatorna. Vi var nog ganska högt upp i bergen konstaterade vi och det visade sig att vi skulle ännu högre upp. Vägen slingrade sig serpentinartat uppåt och uppåt, tills vi var ända uppe bland molnen och då fick vi stänga av ac:n. Det småduggade och kändes lite kallt. Lite svagt nedåt och en lång raksträcka och så var vi framme i Puivert.

Eftersom mannen kollat upp byn på google earth så hittade han till den ställplats som skulle finnas där. Tyvärr visade det sig att det var en campingplats vid en lite sjö. Det duggregnade och vi skyndade oss att rasta hundarna och få i oss en bit mat. Vi hade tänkt stanna något dygn där för att utforska byn mm, men insåg att det var helt fel område för oss och därför satte vi in nya koordinater i Lennart. Vi körde mot Carcassonne istället för att åka tillbaka. Vi ville tillbaka mot kusten och solen. På vägen såg vi skyltar som sade att den 12:e juli skulle cykelloppet Tour de France köra på bergsvägarna. Det stod husbilar på flera ställen utmed vägen. Vi körde nedåt hela tiden och himlen började bli blå och solen kom fram. Vårat humör höjdes betydligt då även vägen blev rakare. Vi rundade Carcassonne och körde ned till kusten och Grassiere plage, dit vi anlände vid sjutiden. Det blåste kraftig mistral så vi var glada att hitta en plats mellan andra husbilar så vi stod i lä. Trettio mil blev det idag och på kvällen blev det rätt kraftig blåst. Vi stod perfekt bakom en stor Concorde och sov jättebra. Bergsvägar och bergsbyar är ingenting för oss har vi bestämt. Nu ska vi hålla oss på lägre platser.

 

Strul i Frankrike

Publicerat av
Svara
Annonser

Efter lördagens jobbiga händelse vaknade vi vid åtta då det var +29 ute. Mannen fick sluta försöka ringa till akuten i Malmö igår, då vi fick veta att farmor blivit körd dit. Men det var hopplöst idag med och vi åt frukost istället. Precis då ringde korttidsboendet att farmor var tillbaka. Då gjorde vi oss klara för avfärd.

Jag preparerade vår tvättmaskin, som består av en hink med lock på. Den fyller jag med vatten och tvättmedel, samt tvätten. På med locket och så får den stå i duschen och tvätten skumpar runt när vi kör.

Vi hamnade på A75 mot Beziers och den vägen var väldigt fin. I Beziers hittade vi en Intermarche där vi kunde tanka disel i Mackan. Visserligen var det lite krångel innan vi hittade rätt avfart men allt gick bra. Sedan körde vi förbi en Lidl där vi bunkrade upp med allt möjligt som vi behövde. Vi kom fram till ställplatsen i Narbonne vid tretiden och hittade en plats med skugga. Eftersom det är +32 i skuggan gäller det att söka skugga så mycket det går. En öl och bröd var precis vad vi behövde. När vi satt och kopplade av ringde en överläkare från kirurgen och frågade var farmor var. Han sade att hon inte borde ha åkt till boendet. Farmor har en kraftig infektion och måste få dropp intravenöst. Så nu får hon åka tillbaka dit igen. Pjuhh….

Pojken har varit och lämnat kläder,rullstol och annat till pappa på hans korttidsboende. Vi är på gränsen att köra hem igen om detta fortsätter. Men det beslutet tar vi inte idag, utan nu får vi försöka koppla av och kanske doppa tårna i Medelhavet. Mannen gick iväg först och jag stannade i skuggan med hundarna. Sedan gick jag ner och eftersom jag tog kameran med mig blev det ett mediokert dopp. Men det var varmt i vattnet +25 minst.

Vi blev väldigt förvånade av hur kusten ser ut. Den är helt avbruten med små sjöar och landtungor. Vi trodde att det skulle vara en jämn kust med sanddynor och ett blått hav längre ut.

Stranden vid Narbonne plage var milslång och det rådde absolut ingen trängsel.

När jag kom tillbaka passade jag på att skölja tvätten och hänga upp den. Luktade väldigt gott. Vi pratade en stund med ett tyskt par som stod bredvid oss och som var väldigt intresserade av våra hundar. Här kan vi inte gå med foppatofflor då det verkar som träden lossar små vassa bollar som går rakt igenom dessa tofflor. Det får bli en starkare sula som står mot dessa bollar. Kuma gillar inte underlaget och hoppar som en kalv. Vi får åka härifrån i morgon.

Nu har vi kört 258 mil sedan vi lämnade huset där hemma. Frågan är om vi ska vända eller köra vidare? Det får morgondagen utvisa. Vi behöver sova.

Möjligt rånförsök

Publicerat av
Svara
Annonser

Det är lördag och jag vaknade klockan sju, men somnade om till åtta. Solen sken från en klarblå himmel och det var +29 ute. Det blåste en del och det var riktigt skönt. Brödbilen kom inte förrens klockan elva och då hade vi redan ätit frukost och var beredda att köra från ställplatsen. Vi köpte ett bröd för att ha till lunch senare. Det kändes skönt att köra därifrån då platsen kändes väldigt mycket som något sorgligt övergivet ställe.

Precis när vi körde ut ur staden vid halv tolv, gjorde mannen mig uppmärksam på en vit skåpbil som körde upp bakom oss. Han sade:”föraren har ta mig tusan en balaklava på sig, så nu gasar jag av bara helvete”. Jag greppade kameran och låste dörrarna. Mannen gasade och den vita skåpbilen körde upp i häcken på Mackan. Men som tur var kom det många mötande bilar och då vi var uppe i över hundra kilometer, fanns det inte en chans för bilen att köra om oss.

Min puls var nog också uppe på hundra när vi kom till en rondell och vi var tvungna att sakta in. Den vita skåpbilen körde om oss och även en blå, så det var två stycken. En skulle köra om oss och den andra stå bakom så vi inte kunde backa. Men när vi kört genom rondellen körde bägge bilarna ned till vänster på en avfart mot en kanal, vilken troligtvis var deras flyktväg. Efter den fanns det ingen mer avfart alls på hela vägen genom träskmarkerna och vi insåg att vi med all säkerhet hade klarat oss från vägrånare. Sträckan från staden och rondellen var den sträcka de hade på sig att få stopp på oss, sedan hade de ingen flyktväg. Jag är så glad att mannen är en duktig förare och gasade som tusan för att den vita skåpbilen inte skulle komma förbi oss. Om han hade släppt förbi den så vete tusan vad som hade hänt. Vi brukar släppa förbi bilar som verkar ha bråttom. Men mannen berättade att bilarna som försökte stoppa oss, stod precis på samma plats igår när vi körde in i staden. De stod med varningsblinkers på och var en vit och en blå skåpbil. Det var därför han hade reagerat som han gjorde när de slog av sina varningsblinkers och körde upp bakom oss.

Som tur var gick resten av resan till nästa ställplats flöt på i lugn takt och utan incidenter.

 Vi såg inte några rosa flamingon idag heller. Men de är sällsynta så vi hade inte väntat oss det. Jag var rätt uppskakad hela dagen.

Vi körde över träskmarkerna i Camargue och vid 14.00 checkade vi in på ställplatsen i Palavas-les-Flots. Vi hade turen att få en plats med skugga och kunde fälla ut markisen en bit. Det var +33 så allt som kan hålla nere värmen i husbilen är guld. Gissa om det var gott med en öl och lite bröd med lufttorkad skinka. Hundarna hade nog också märkt att allt inte var som det skulle då husse körde så fort och våra röster varit annorlunda. De fick en kort rastning och somnade sedan som stockar.

Jag gick ut och fotade lite en stund och det var bra terapi. Vi står på ett inhägnat område med många husbilar och det kanske är vad vi behöver inatt, men inget superställe i mitt tycke.

I morgon ska vi köra vidare västerut och försöka njuta av resan. Men så kom ett sent samtal från Malmö och farmor har åkt in akut till sjukhuset igen. Mannen satt i minst en timme för att hitta henne på sjukhuset. Tydligen en infektion igen och nu blir det antibiotika ett tag. Trötta lade vi oss vid tio tiden.

Ner till Medelhavet

Publicerat av
Svara
Annonser

En vecka på resande fot och idag var det dags att köra sista etappen ned till kusten. Vi tog sovmorgon till nio då det är en bit att köra. Vi kom iväg vid elva och då var det behagliga +23 ute. Dagens resa blir ca 34,6 mil lång och mannen beräknar att vi ska vara framme vid 19.00 på kvällen, men jag tvivlar på det utan tror en timme senare.

Jag slutade räkna rondeller vid tio och kommer nog drömma om Lennarts: “kör in i rondellen och ta andra avfarten” inatt. Vi skulle först genom Lyon och jag hade lite magvärk efter förra årets protest från bönderna, då vi snurrade runt i staden i flera timmar. Nu gick det lite bättre och köerna var av det mer normala slaget. Men mannen ville ta den vägen och det var bara för mig att acceptera då det är han som kör.

Efter att ha sett en hel del av den franska landsbygden och klockan var 17.00, beslöt vi oss för att stanna på en “Air de picnic”, då hundarna måste få sin mat och rastas. Vi hade då 10 mil kvar till ställplatsen i Port-Saint-Louis-de-Rhone och anlände dit kl.20.00. Jag fick rätt. Nu står vi vid floden Rhones utlopp, tillsammans med ett tiotal andra husbilar. Först ska hundarna få sin rastning, sedan ska vi äta plockmat.

Ställplatsen verkar vara ett gammalt militärområde, som nu är uppställningsplats för båtar på vintern. Själva staden ligger på andra sidan och det är en bra bit att gå, så vi bryr oss nog inte om att gå dit. Klockan är mycket och vi är trötta. Nu är vi ute på en landtunga långt ute i de franska träskamarkerna, Camargue som de heter. Vi såg inte en enda flamingo på väg hit, endast några svarta tjurar. Vi hade läst i någon reseberättelse om att det var för lugnt här och förutom musiken från andra sidan kanalen var det det. Vi kör vidare i morgon. Fast det är varmt och vi fick en vacker solnedgång.

 

I Frankrike

Publicerat av
Svara
Annonser

Tredje dagen i Frankrike och sjätte dagen på resan. Det tar lite tid att köra ned i Europa. Eftersom vi lagt oss rätt tidigt vaknade vi klockan åtta när brödbilen kom. Det är en service som ofta finns i Frankrike på ställplatserna och det är så gott med färska baguetter till frukost. Dessutom är det billigt. +20 redan på morgonen och blå himmel säger att det blir varmt ute idag. Hundarna fick en promenad i den fina omgivningen innan det var dags att köra vidare söderut.

Idag kopplar jag ur alla betalvägar så vi får se mer av landskapet. Det kostar ca 1 euro/mil att köra betalväg och de är ofta väldigt tråkiga, men det går fort att ta sig fram. Därför fortsatte färden mellan berg och dalar. Förbi Arbois där Louis Pasteur är född. För de som inte vet vem det är kan jag berätta att här kan man köpa väldigt goda ostar. En sak som Pasteur utvecklade och fransmännen är duktiga på. Vi stannade inte vid något av alla fromagerie som finns utefter vägen utan fortsatte på vinvägen i Jurabergen. En mycket fin väg som tar lite tid men är en fröjd för ögonen.

När vi hade ungefär 12 mil kvar till ställplatsen, kom vi fram till en rondell som jag kände igen från året innan. Därför sade jag till mannen att köra till vänster då det ligger en Lidl där. Vi behövde handla lite så mannen lydde mig och han blev väldigt paff när det visade sig att jag hade rätt. Han tycker att jag har minne som en elefant när det gäller vägar och platser. Vi passade på att rasta hundarna eftersom vi visste att det var ett bra ställe att göra det.

De tolv sista milen gick fort att köra och efter en stunds väntan kunde vi köra in på ställplatsen “Villefranche-sur-Saone”.

Detta år gick det hur bra som helst att köra in vid bommen. Vi ställde oss inne bland träden så vi fick skugga vid husbilen. Anledningen till att vi åker hit är att det ingår wifi i priset som är 20 euro/dygn. Lite dyrt men vi har lite att göra på datan så det var viktigt. Men jag kunde inte komma in på sidan där koden skulle skrivas, så därför gick jag bort till en tysk man som stod vid en husvagn. Men min dator ville inte, så jag tog mannens som fungerade perfekt. Efter datorjobb åt vi plockmat till middag, Precis vad vi behövde i värmen.

Trelleborgs sjukhus hade ringt till pojken och meddelat att pappa kommer in på korttidsboende nästa morgon. Det blir invid sjukhuset och han behöver lite saker. Så här gäller det att få hjälp med att plocka ihop det så pojken kan köra dit sakerna. Därför blev det lite sent i säng och vi duschade för att kunna åka tidigt i morgon. Idag har vi kört 24,6 mil och alla intryck har gjort att vi somnade så fort vi lagt oss.