Nu är vi hemma igen, gräset klippt, blommor vattnade och golven dammsugade. Vi hade nog gärna åkt iväg på stört, men jobb kallar i morgon och livet har en vardag.

När vi körde in i byn var det orkester som spelade och nationaldagsfirandet var på gång. Visst försöker man få till en stämmning men det är svårt för vad sjutton firar vi? Norge firar sin självständighet, men vadå ska vi fira en flagga? Den är jättesnygg, men jag hade velat fira något mer. Ett vunnet krig mot någon elak nation eller en självständighet. Men Sverige har faktiskt varit en storhetsnation som haft både Norge och Finland under sig. De har sin självständighet att fira. Sverige har alltid varit självständigt, förutom när danskarna var här och härjade.

Jag hade gärna sett att skåne hört till Danmark, vi hör samman med dem mer än uppsvenskarna. Vi har en egen flagga och den påminner en hel del om den danska. Kanske ska vi här nere fira den skånska flaggan istället? Vi som har en mångkulturell huvudstad Malmö, som är stolt över det. Porten till Europa, det är skåne och så såg jag det när jag bodde längre upp också. När man kommer över Hallandsåsen förändras landskapet och byggnaderna ser helt annorlunda ut. Skåne är mycket vackert och mångkulturellt. Det märker man alldeles särskilt under festivalen. Kom ner och se själva.

Jag är en inflyttad skåning precis som alla de som kommit hit och vi älskar skåne. Eller hur Slatan? Han är vår och ni får honom aldrig så det så.