Vi hade anlänt till en camping längst upp i Tyskland. Ingen av oss kände för att stanna, trots att det var en väldigt fin plats. Vid detta laget var vi mätta på semester och tyckte att det räckte med upplevelser. Hem till lugnet var det som hägrade. Så på morgonen gjorde vi oss klara och fortsatte den korta biten fram till Puttgarden. Ett besök vid bordershop blev det för att ha i hemmet. Det tog kanske en timme och sedan ställde vi oss i kön till färjan.

Denna gång lät vi hundarna stanna i husvagnen under överresan och drog för alla gardiner så de kunde sova i lugn och ro. Det var ju knappt 40 minuter så de hade det bättre där än uppe bland allt folk.

Som vanligt fick vi sitta och vänta på pojkarna när vi skulle köra i land. De kom i sista minuten och jag var nervös för hur skulle vi hitta dem om de måste gå iland? Men de dök upp och då var det vår tur att köra. Dvd:n laddades med en film och nu var det bara körningen genom Danmark kvar. Ett kort stopp vid ett rastställe gjorde vi men då vi ville hem fortast möjligt blev det väldigt kort.

Resan gick lugnt och trafiken var tät vid vissa ställen men allt flöt på bra. Jag kände en stor lycka när brofästet syntes och efter ett kort stopp vid tullen för att visa upp hundpassen, där förövrigt inte en enda tullare syntes och mannen fick jaga fatt i en för att vi skulle kunna köra vidare. Känslan när vi åkte över bron går inte att beskriva. Vilken lättnad!

Sedan var det en kort bit hem då vi bor i södra Sverige. Alla var trötta när vi kom hem och vi lastade bara ur det nödvändigaste då. Så skönt att sova i den egna sängen. Dagen efter åkte vi och lämnade igen lånebilen och sedan började väntan på vår bil. Berättas bör att den dröjde i tre veckor innan den dök upp på verkstaden i Sverige. De hade tappat bort den i Italien eftersom det var semester och helstängt. Den hittades på en uppsamlingsplats för bilar och kunde skickas hem efter påtryckning från den svenska mekanikern. Men vi led inte för det då vi fick en nästan likadan bil som vår till låns under tiden.

Nästa vecka tänkte jag berätta om vår allra sista husvagnssemester som gjorde att vi gjorde slag i saken och bytte till husbil.