Nu börjar alla glada fester för studenterna. Jag minns min egen, då man var på fest varje kväll veckan före avslutningen. En fest var min egen och halva klassen kom nog bara. Min mamma hade gjort lite snittar och jag bjöd på bål. Tyvärr var det en av de få regniga kvällarna, så stämmningen var lite låg i början. Det blev kanske lugnt då jag gick i en klass med enbart tjejer. Ingen fylla eller några slagsmål så långt ögat nådde. Inte blev det så på de andra festerna heller.

Tror inte det kostade skjortan för någon av våra föäldrar heller. Idag verkar det bli enormt dyrt och kläderna är det coskå. Jag fick välja mönster och så sydde min mamma en klänning. En sådan jag skulle kunna använda vid andra tillfällen och som man kunde korta av. Idag ska ungdomarna ha nya fina klänningar som är svindyra. När pojken tog sin student, fick han en kostym som hans farfar haft tidigare. Farmor är duktig att sy och den gjordes om så att den passade. Nya skor fick han men det var allt. Det var för fyra år sedan, så detta var i närtid som man säger.

Så inte behöver varken fest eller kläder bli så dyra. Lite kompromisser och så verkar allt dyrare än vad det egentligen är. Jag tycker synd om de föräldrar som ger efter för barnens krav. De kanske måste försaka en semester, för att tillgodose barnets önskemål. Sen ska det vara dyra presenter också. Vi lade våra sparade pengar på presenten, för det är något som finns kvar när festandet är över. För med planering klarar man det hela.

Visst är det ett minne för livet, men det kommer en vardag och då behövs det kanske mer pengar. Allt beror väl på om barnet som nu ska vara vuxet får ett jobb eller inte. Att ha ett vuxet barn hemma är dyrt. Jag känner med alla föräldrar idag, som med både stolthet och bävan ser sina vuxna barn gå ut i arbetslivet.