Efter vår semester på Gotland, började vi leta efter en husbil. Vi var less på att sitta fast på en camping och titta in i andras förtält. Alla campingar är så lika, en affär, badplats, duschar och eventuellt lekplats för barnen. Ungefär så ser de ut. Långliggare som håller på med att sätta upp lyktor, blommor, staket och har en massa prylar i förtältet. De tittar snett på oss nykomlingar och fnyser åt oss för att vi har hundar. Nej, vi hade fått nog av sådant.
Vår Blue Pearl hittade vi precis när vi gett upp hoppet. En bli som var helt ny och såldes ut då nya årsmodellen skulle komma. Detta var bättre än vi hade hoppats på.

När semestern närmade sig började vi fundera på var vi skulle åka. Ut i Europa visste vi att färden skulle gå, men inte hur långt. Efter ett tag bestämde vi oss för att nöja oss med södra Tyskland, då det fanns en massa ställplatser där. Campingar var no no. En borderatlas skulle vi köpa så fort vi kom ner, för i den står var alla ställplatser finns.
Husbilen packades och vi ville färdas med så lite prylar som möjligt. Det ska sägas att ju längre vi haft husbilen ju färre prylar har det blivit. Nu har vi knappt hälften av de saker som vi hade på första turen.
Vilken känsla det var när vi åkte iväg den första semesterdagen. Ut på motorvägen mot Öresundsbron och Danmark. Så spännande det var den gången.
Fortsättning följer…….