Idag regnar det ordentligt här i södern och då kommer jag att tänka på två somrar när vi var ute med husvagnen. Vi åkte i huvudsak runt i Sverige då det är rätt jobbigt att färdas med en stor husvagn efter bilen. Första minnet jag tänkte berätta om var den sommaren min mamma dog. Hon somnade in på midsommardagen och det blev en tid av sorg för både pappa och mig. Mina föräldrar hade inte bott så länge här nere i södern hos mig och nu ville pappa åka upp till dalarna en sista gång. Min syster bor där och han skulle bo hos henne en vecka.
Vi färdades i lugn takt mot norr och efter Skara blir vägen ganska smal. Men vi tog det lugnt. Strax före Mariestad kom vi ifatt ett annat husvagnsekipage som körde väldigt sakta. Så mannen tittade i alla speglarna och så att vägen var fri, så han började köra om. Ökade vår fart och precis när vi nästan var jämsides kom en bil på vår vänstra sida och skulle köra om oss allihop. Den bilen fart var hög och han svischade förbi med någon centimeter tillgodo från oss.
Vår husvagn började vobbla (= vingla från sida till sida) på vägen och lyfte bakändan på vår jeep. Detta var ett hemskt ögonblick. Jag kastade mig bakåt och tog tag i bägge hundarna så de inte skulle kastas omkring. Jag vet inte hur lång tid det tog för mannen att få vagnen att sluta vobbla, men han lyckades. Hade han inte gjort det så hade vagnen vält och dragit bilen och oss med. Så ni kan taänka er att vi var skakis, mina ben höll på att vika sig under mig när vi stannade där på vägen. När vi öppnade dörren till husvagnen såg vi hur en del mat hade rasat ur skåpen och tv:n hade gjort ett stort svart märke i dörren. Vi tog in på en camping i Mariestad och fick börja städa upp.
Det regnade en hel del när vi åkte upp och efter att ha lämnat av min pappa hos syster, åkte vi vidare mot Sollerön. Där hade det verkligen regnat och vi fick nog den sista platsen som inte var vattenfylld. När vi skulle tända lamporna på kvällen fungerade inte batteriet. Så hela veckan vi var däruppe och slogs med bromsar, fick mannen ringa husvagnsfirman. Här ska jag nämna att husvagnen var splitterny och vi hade inte semestrat i den tidigare. Men hur vi än försökte så fick vi inte batteriet att fungera, utan vi satt i förtältet med värmeljus och kurade skymning varje kväll och såg på alla de andra som satt och såg på tv i ljusa fina förtält.
När veckan var över åkte vi nedåt för att hämta upp pappa. Vägen ner till Vansbro är liten och krokig, så vår breda vagn tog upp en bit av den mötande filen också. Vår Landrover var nyservad men hade tydligen läckt lite olja så vi var noga med att kolla den. Men oturen var framme igen och några kilometer från slutmålet skrammlade det till i motorn och bitar flög ut. Bilen var död. Denna dag var väldigt varm och det fanns inte mycket skugga. Mannen lyckades få rullning på ekipaget så vi kunde köra in på en infartsväg och på så sätt slippa stå mitt på vägen. Det var en stor lättnad. Jag satte mig i ett dike som hade lite skugga med hundarna. Mitt i obygden som vi var med endast skog runt omkring oss, hade mannen ingen täckning på sin mobil. Min mobil som hade ett annat abonnemang fick lite täckning när mannen gått iväg någon kilometer.
Där satt vi i skogen, i värmen och visste knappt var vi var.
Jag märker att detta blir långt, för det slutade inte med denna händelse. Så jag fortsätter i morgon…………….