En rätt pessimistisk budget vilket fler ekonomer kritiserat och tycker är en manodepressiv budget. Vilket får stå för dem. Det som slår mig är att regeringen flaggar för kommande lågkonjunktur vilket troligen leder till företagsnedläggningar och uppsägningar. Så hur många företag passar på att skära ned och säga upp obekväm personal. Förra gången blev det nästan en masspsykos och många blev utan arbete. Sedan dess har flera blivit återanställda och där har man säkert plockat russinen ur kakan.

Jag känner på mig att flera företag nu börjat undersöka hur man kan göra sig av med folk för att få bättre ekonomi. Lärarna demonstrerade igår för högre löner och i en intervju sade en lärare att de fått fler arbetsuppgifter utan höjd lön. Detta är något som jag tror de flesta har märkt av sedan förra lågkonjunkturen. Folk sades upp och kvar blev arbetsuppgifter som måste göras och de som blev kvar skulle fördela dem mellan sig. Men lönerna har inte höjts för det. Troligen kommer det att upprepas denna gång också. Kvar har vi sönderstressade människor som känner sig otillräckliga och mår dåligt.

Sedan är det ju också så att de som blev kvar på företagen ofta har en hög ålder eftersom de yngre inte hade lika lång anställningstid. Det betyder att ska företagen skära ned kommer många trotjänare att bli arbetslösa. Många kanske har varit på samma arbetsplats hela sitt liv och detta betyder att vi kommer att ha människor som gett allt blir uppsagda. Det blir som att rycka undan marken för deras fötter och fallet blir långt och landningen hård. Finns det verkligen resurser att ta hand om dessa människor? Jag tror inte det och därför bör arbetsförmedlingarna rusta sig rejält redan nu.