Vår stora helg där vi sänder tankarna till alla de som inte finns i livet mer, närmar sig och på lördag kommer kyrkogårdarna att fyllas av ljus. Många tar sig till gravar och minneslundar för att tända ljusen. Kanske enda gången på året man tar sig dit. Nymodigheten med Haloween har vi nog inte anammat riktigt i Sverige och vet egentligen inte varför ungarna springer omkring och tigger godis.

Nu sätter kyrkovaktmästarna upp anslag som säger att, man ska kolla gravstenarna om de står stadigt och gör de inte det så ska man lägga ned dem. Allt på grund av den fyraåriga flickan som dog då en sten föll över henne. En mycket tragisk händelse. Men hur kunde det ske? Vilka föräldrar låter ett barn springa runt på en kyrkogård utan uppsyn? Det är väl inte meningen att barn ska klänga på gravstenar, eller leka där. Stenen kan ju inte ha ramlat utan någon slags påverkan från barnet. Hur lätt är det för gamla människor att välta ned gravstenar ? Klart att de vill ha dem stående som vanligt.

Jag har då uppfostrats att inte leka på kyrkogårdar, då man ska vörda de som ligger i gravarna. Inte springa runt som i lekparken. Man skulle inte skratta högt eller skrika. Det finns ju faktiskt människor som kanske är ledsna och vill sitta vid sin grav i lugn och ro. Det är något alla måste ta hänsyn till. Ett bra tillfälle är på lördag för barnen att lära sig gå lugnt på kyrkogården och det i gångarna.