Just precis och Vap:a är vård av pensionär. Jag har kommit till den tiden i mitt liv då det är min tur att ta hand om min förälder. Eftersom jag bara har en av dem kvar så är min far väldigt beroende av mig. Vid 86 års ålder börjar benen inte bära så bra, så det är det jag måste hjälpa till med. Skjutsa till vårdcentralen och sköta inköp av mat. Backen mot Ica och vårdcentralen blir alltför tung för honom. Jag får inget betalt av någon utan det är en frivillig insats från min sida.

Någon gång i ens liv är man där, när det blir ombytta roller. Att se sin en gång så vitale far, så hjälplös och otrygg i de vardagliga sysslorna är inte roligt. Man påminns om sin egen dödlighet och att en dag är man själv där. När trappen upp till tobaken är för svår, så man blir beroende av någon som hjälper en upp. Att vara orolig för att tappa balansen och ramla på gatan. Huvudet fungerar som det ska men kroppen vill inte lyda som förr.

Så jag vapp:ar några gånger i veckan åt min far. Därför har jag yogat sedan några år tillbaka, för att behålla balansen i kroppen lite längre. Det är vad jag hoppas på i allafall. Inte stanna upp i den träning man gjort tidigare, utan fortsätta så att kroppen fungerar som man vill. Det är så lätt att sätta sig ned efter en dags arbete, eftersom man är trött. Att förmå sig till fysisk träning blir jobbigare med åren, men det är viktigt att tvinga sig att göra något. Jag måste orka hjälpa min far till hans sista andetag.