Det tar aldrig slut med skriverierna om Juholt och hans partikamraterns olika uttalanden. Nu skriver expressen om Björn Rosengrens prat efter en intervju, då han tror att kameran är avstängd. Inte första gången han gör detta. Under en middag med Östros och Österberg ska samtalet ha handlat om Juholt och att han måste avgå. När sedan en reporter från tidningen frågar om detta svarar Rosengren att det är ett skämt. Konstig humor, vilket Juholt också säger när han får frågor om detta. I aftonbladet kan man läsa om Jämtins plan för Juholts avgång, som hon gjorde då bostadsaffären florerade i media. Hon förnekar det såklart.
Juholt får frågan om sin avgång i programmet Skavlan och i radions P1, där han svarar att det tänker han inte göra. Som ett mantra upprepar han att han har förtroende och är den som ska ena partiet. Man undrar om han sitter på kvällarna och upprepar detta för sig själv. Han säger att partiet är nere i en grop men inte ute för räkning. Men känner han inte att det rasar grus ned efter väggarna hela tiden.
Kommer ni ihåg hur Khadaffi stod i tv och sade att han har folkets förtroende och att de älskade honom, under tiden då folket tog till vapen för att störta honom. In i det sista var han trosviss om att det hela måste vara ett missförstånd. Lite otäckt är det att se hur Juholt precis på samma sätt säger sig ha allas förtroende, när opinionssiffrorna och partikamrater säger något annat. Det är som att varken Khadaffi eller Juholt ser samma verklighet som vi gör. Nu var ju Khadaffi en fruktansvärd diktator, vilket ju inte Juholt är. Det är synsättet på hur de uppfattas som verkar vara så lika jag vill påvisa. En slags förnekelse om att det är kört och att man kanske borde lämna sin post medan tid är.
Inget har blivit bättre utan snarare sämre hela tiden och nu väntar jag på den skräll som kommer att komma. Juholt kommer absolut inte röna samma öde som den fruktansvärda diktatorn, men han kommer att vara slut inom politiken.
Hasak wevef bi az I ho opokokuv ohahoxuhu texedopac.