En isande vind sveper över Sverige för snart tredje dagen i rad. Här i södra delen har vi sluppit snön och haft ganska hyfsad temperatur, men vinden är riktigt kall. Som under kalla kriget mellan USA och Forna Sovjet. Tur att vi har fler färger på våra hus här annars hade man kunnat tro att man levt i en förort till Moskva. Folk packar in sig allt vad de kan och man kilar snabbt iväg dit man ska. Det är inte direkt läge för att stanna och småprata med någon, inte ens i vår lilla by. Svårt att känna igen folk när de är så påpälsade, så en del tycker kanske att man har blivit stram och högfärdig. För här på landet hälsar alla på varandra, vare sig man känner personen eller ej. En trevlig sedvänja tycker jag. Visst finns det några som inte fattat det hela och de ses inet med särskilt blida ögon.

Men den isande vinden har gjort att folk kommit av sig och bara rusar iväg. Så när kylan släpper kommer folk att bubbla över och det för att de längtat efter att få prata lite. I en liten by behöver man aldrig känna sig ensam, då det bara är att gå ut en sväng för att få byta några ord med någon. En trygghet som inte finns i en storstad och för alla som lever ensamma en ventil att släppa ut lite prat. Så Putin ta tillbaka din kyla och låt värmen från söder komma upp i vårat land.