Nu väntar en skön stund i bubbelpoolen, för uppladdning till Melodifestivalens andra chansen. Jag hoppas Björn Ranelid går till final. För nu har det varit nog med skit om hans medverkan. Låten är bra och budskapet klockrennt. Kärlek behöver vi verkligen.

Det har varit lite sorgset att städa bort spåren efter Ronja, men vi måste det för att kunna gå vidare. Vi har sörjt i en vecka och kommer säkert sörja ännu längre. Men det får bli inuti oss och utåt ska vi fokusera på framtiden.
En granne som har två stora hundar kom fram och frågade om vi låtit Ronja somna in. Det var en fin gest att lägga märke till att hon inte var med oss.

I morgon är en annan dag, eller hur?