Morgonfunderingar fredag 16:e mars

Varför finns det alltid människor som sätter foten i andras ansikten? De som mobbar andra och aldrig slutar med det. Jag har ibland råkat ut för människor som försökt trampa på mig och det som slår mig är att de verkar må bättre själva då. Som t.ex. kvinnliga chefer som nästan är hårdare mot medarbetare av sitt eget kön. Jag har förstått att många kvinnor sett mig som ett hot i olika situationer och inte förstått varför. Själv är jag ingen människa som sökt klättra i karriären utan ansett att har jag en bra chef så är jag nöjd. Det är inte bara på arbetsplatser eller i skolor som mobbning förekommer, utan även inom politik mm.

När jag blivit äldre har jag förstått att det är dålig självkänsla och rädsla som gör att de trampar och mobbar andra. Istället för att ta itu med detta så ser de problem i andra människor. Det är egentligen synd om mobbarna och det är de som skulle behöva hjälp. De ser inte sina inre kvaliteter och ingen annan törs berätta för dem att de har detta. De ställer så höga krav på sig själva att vara rätt och när andra inte vill ställa sig i det ledet så blir de så osäkra. Vi säger ofta att män är rakare i sin kommunikation och visst är det sant. Men de kan vara lika djävliga mot varandra som kvinnorna är. Mobbare finns överallt eftersom osäkra människor inte är en klassfråga.

Lämna ett svar