Jag tycker verkligen om våren, men det innebär också att ögonen kliar,rinner och att jag nyser. En ny bieffekt som kommit är att jag blir tjock i halsen. Det känns som att jag svalt en stor bomullstuss. Tror att många har det värre än detta och lider av det väldigt mycket. Tänker på dem när jag är ute och går om dagarna. Jag känner mig lyckligt lottad som är frisk i övrigt och mår bra. Varje dag är en gåva och det gäller att ta vara på den. Att bara se problemen gör att de bara blir värre hela tiden.

Visst blir jag både arg och ledsen om vartannat, men jag jobbar hela tiden på att lägga det bakom mig så fort jag kan. Oftast går jag genom allt ordentligt i huvudet och ser var problemen ligger. Efter det kan jag gå vidare. Som att nysa ut gammalt skit.

Läste några tänkvärda ord av Dalai Lama, som handlade om att vi borde vara snällare mot varandra. Tänk så mycket han fått utstå från andra människor och ändå sitter han bara och ler. Klart att han också får elaka tankar i huvudet, men skillnaden är att han kan konsten att nysa ut dem snabbt. Något vi borde ta till oss och lära av.