Tisdag med regn och examenstankar

Det började bra men nu regnar det och har blivit kyligare. Fast det var ju väntat om man sett på väderleksrapprterna så kan det inte vara någon överraskning. Men efter regn kommer sol eller hur? Jag har varit nyttig denna morgon och lagt upp ett par byxor åt min far. När jag satt vid symaskinen som jag fick av min mor, kunde jag inte låta bli att tänka på henne. Min lilla mamma som gick bort en midsommarafton för nio år sedan. Hon sydde alltid när jag var liten. Jag fick alltid en ny fin examensklänning och det var så spännande att följa med för att välja tyg till den.

Min mor var sällan med på examen då hon arbetade heltid och inte fick ledigt för att komma. Men en ny fin klänning hade jag alltid och min syster hade det också. Jag tyckte inte om provningen då det var en massa nålar som stacks och klänningen inte alls såg ut som vi hade kommit överens om. Sedan satt mamma alla kvällar fram till skolavslutningen och sydde så fingrarna blödde ibland. Vi hade inte råd att köpa klänningar, men hon kämpade för att vi skulle vara fina ändå. På morgonen examensdagen hängde klänningarna på galgar i vårat rum och då såg den ut som den skulle. Det var spännande att klä sig och känna lukten av nytt tyg. Jag kände mig så fin och tyckte att ingen hade en lika fin klänning som jag hade.

Likadant var det när jag tog studenten. Vi valde tyg och mamma sydde som en galning. En klänning till skolbalen och en till själva avslutningen. För att vara ekonomiska blev det en tvådelad med en lång kjol och en kort. En söt liten blus med spets kunde användas till dessa båda kjolar. Hon var lite frustrerad då jag var ute varje kväll sista veckan före examen och hon ville prova kläderna på mig. Det var viktigt för henne att de skulle sitta perfekt. Men jag var på alla avslutningsfesterna hos klasskompisarna och hade inte tid. Jag fick ha en mindre fest, som mamma också ordnade mitt i allt sömmandet. Vad hon kämpade för att jag skulle få fina kläder.

På examensdagen hängde allt klart på min dörr och de satt perfekt. Inte gjorde det någonting att jag fick ta bussen till skolan och att ingen stod nedanför trappan till skolan då vi kom ut med betygen i handen. Mina föräldrar arbetade den dagen och syster hade inte tid då hon hade små barn att sköta. Jag var ändå stolt i min fina dräkt och glad då jag tågade genom staden med mina klasskamrater. Mamma stod på balkongen på sin arbetsplats, stadsbiblioteket och jag vinkade till henne. Hon såg så stolt och glad ut. När sedan andra blev hämtade i lövade skrindor och bilar, gick jag till bussen och åkte hem. Där hade mamma satt fram ett glas rosèvin till mig och lite tilltugg. Jag bytte till den långa kjolen och pappa som kommit hem skjutsade mig till balen. När den slutade efter midnatt någon gång, gick jag ensam hem i natten barfota med skorna i handen. Det jag kommer ihåg var att både mamma och pappa satt uppe och väntade med kaffe klart till mig.

Jag var lycklig och kände hur älskad jag var av dem och hur stolta de var över mig.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.