Det jag fick se när jag satte på tv:n till frukosten var bröderna Timell. Eftersom jag höll på att duka hörde jag bara rösterna först. Den ene kände jag igen väldigt bra, då man hört den i flera år, men den andre kunde jag inte komma på vem det var.
När jag fick se vilka det var så slog det mig, att när man ser dem tillsammans så syns det att de är syskon. Men hör man rösterna så är de väldigt olika.

Min syster och jag hade väldigt lika röster ett tag och ibland spelade hon mig och jag henne, när vi svarade i telefonen.
Idag har rösterna förändrats och vi har inte ens samma dialekt, då hon bor i dalarna och i skåne.
Mannen och hans numera döda bror, hade väldigt olika röster och utseende. Man kunde aldrig tro att de var syskon.

En ungdomskärlek hade tre systrar och alla syskonen var så olika att man aldrig kunde tro att de ens var släkt. Hans storasyster hade olivfärgad hy och kolsvart lockigt hår. Han själv hade också olivfärgad hy och mörkt brunt vågigt hår. Den yngre systern var ljusare i hudtonen och hade ljust brunt hår med ett visst fall. Den yngsta systern hade blek hy och kritvitt rakt hår.
Det var som att för varje barn som fötts så fanns det mindre och mindre pigment kvar.
Trots det så kunde man ana ett släktskap när de stod tillsammans.

Så lika syskon kan vara och ändå så olika.