Hm, trodde allt var klart och att jag skulle ha två uppdrag klara för att sätta igång om någon vecka. Det ena kommer att bli av, medan det andra vacklar. För det är ju så att de pensionärer som jag anställer, har all rätt att säga nej om det inte känns bekvämt. Detta har precis hänt med ett av uppdragen som verkade så hemma förre veckan. Efter att ha försökt sy ihop ett möte mellan kund och veteran, backade veteranen ur. Mitt första bakslag och det kan vara nyttigt att vara med om det också. Nu vet jag inte om jag får ihop det för denna kund. Avvaktar denna dag och sedan får jag väl avböja uppdraget. Tråkigt men sant.
Hade jag haft lite fler veteraner så hade det varit lite lättare, men de kommer säkert med tiden. Ibland funderar jag på hur läget kommer att vara om ett år och hoppas att då rullar allt på mer stadigt. Tålamod ännu en gång och det är tur att jag besitter en stor portion av det. Sedan tycker jag faktiskt att det är rätt skönt att inte behöva tvinga människor att göra saker de inte känner är rätt. Därför blir de uppdrag som någon veteran tar bättre gjorda, då de verkligen vill ha dem. Inte som på en vanlig arbetsplats. Det är viktigt att alla blir riktigt nöjda och trivs med det de gör.
Man lär sig en hel del av bakslag och lär känna veteranerna också. Då blir det lättare att ge ett uppdrag till rätt person. Bara att kämpa vidare då och förbereda inför framtiden.