Regnvåt dag

Annonser

Drog upp rullgardinen i sovrummet och kunde konstatera att vi hade ännu en gråmulen dag. Stod och gjorde frukostmackorna och tittade ut. Snöflingor blöta som disktrasor fyllde luften. Blev orolig och befarade att jag skulle bli sittande inomhus idag. Men det är plusgrader och snön som föll smälte innan den kom till marken. Ingen halka med andra ord. Känner mig ganska trött i fötterna efter att ha släpat tunga kartonger i två dagar. Så idag blir det lättare packning på säckakärran.

Har sovit hela natten och känner mig utvilad. Det är första gången på flera dagar som jag inte vaknat på natten. Jag har nog haft mycket i huvudet inför pappas flytt. Nu är han här och jag kan slappna av. Mannen ringde farmor som kunde berätta att pappa troligtvis fått en eller två kompisar. Hon pratade om att en av gubbarna på boendet också tycker om sport och att spela på hästar. Pappa har ju saknat någon att umgås med för de han lärde känna i Oxie flyttade ju därifrån. Så är det ju på ett korttidsboende. På detta boendet stannar ju folk så länge det går och då är det lättare att umgås. Jag blev glad av att höra detta.

Mitt skrivande har fått stå tillbaka ett tag, då jag inte kunnat tänka på annat än pappas flytt. Nu känner jag att om han börjar trivas och få kompisar, så kan jag släppa min oro. Ägna mig åt att bli ännu mer rörlig. Ibland känner jag mig som ett kassaskåp som vaggar omkring. Jag har inte kunnat gjort min yoga fullt ut, då jag inte känt att det är så mycket annat som måste göras. Nu håller jag på att sätta ihop ett lätt program som jag kan börja med. Mår ju så bra när jag gör min yoga och behöver bli lika smidig igen som jag var innan olyckan. wpid-IMG_265423180336392.jpeg

Upp och ner

Annonser

Hm, trodde allt var klart och att jag skulle ha två uppdrag klara för att sätta igång om någon vecka. Det ena kommer att bli av, medan det andra vacklar. För det är ju så att de pensionärer som jag anställer, har all rätt att säga nej om det inte känns bekvämt. Detta har precis hänt med ett av uppdragen som verkade så hemma förre veckan. Efter att ha försökt sy ihop ett möte mellan kund och veteran, backade veteranen ur. Mitt första bakslag och det kan vara nyttigt att vara med om det också. Nu vet jag inte om jag får ihop det för denna kund. Avvaktar denna dag och sedan får jag väl avböja uppdraget. Tråkigt men sant.

Hade jag haft lite fler veteraner så hade det varit lite lättare, men de kommer säkert med tiden. Ibland funderar jag på hur läget kommer att vara om ett år och hoppas att då rullar allt på mer stadigt. Tålamod ännu en gång och det är tur att jag besitter en stor portion av det. Sedan tycker jag faktiskt att det är rätt skönt att inte behöva tvinga människor att göra saker de inte känner är rätt. Därför blir de uppdrag som någon veteran tar bättre gjorda, då de verkligen vill ha dem. Inte som på en vanlig arbetsplats. Det är viktigt att alla blir riktigt nöjda och trivs med det de gör.

Man lär sig en hel del av bakslag och lär känna veteranerna också. Då blir det lättare att ge ett uppdrag till rätt person. Bara att kämpa vidare då och förbereda inför framtiden.

www.veterankraft.se