Såhär på måndagsmorgonen har jag betat av alla mejl som kommit och inte hunnit läsa under min resa. Det mesta har jag kunnat kasta bort då det blir en hel del reklam som inte är intressant. Men så finns det vissa som griper tag i en så man nästan ramlar av stolen. Jag har skrivit tidigare om mymlan och hennes vän Kristian som fått återfall i cancer. Hon skriver lite om vad hon läst i helgen och där finns denne unge mans blogg. Jag klickar mig in på den och blir totalt gripen av hans ord. Denne duktige skribent som beskriver sin vardag just nu. Det får åtminstone mig att stanna upp tänka till. Så skört livet är. Läs själva och ta till er hans berättelse.

http://ikroppenmin.blogspot.se/