Jag hade ett möte med en blivande veteran idag och efter det har jag tänkt på honom hela dagen. Vi har skickat mejl sedan helgen och tillslut bestämde vi ett möte idag. Han hade inte åldern inne…var för ung, bara 51 år gammal. Jag söker egentligen de som är närmare 60 år och över det. Men jag såg i hans ögon sorgen över att vara avpolleterad och han talade om att han sökt flera hundratals arbeten. Hans självkänsla var i botten och det syntes att han var livrädd för att jag skulle säga nej. Hur mycket mod hade han inte gått och samlat på sig för att överhuvudtaget kontakta mig? Vem är jag om jag spelar gud och säger nej till en människa som ser en som ett sista hopp. Jag ska ta mig tusan försöka skaffa honom ett ordentligt jobb. Jag tänker inte köra med någon slags omvänd åldersdiskriminering.

Hittade denna talande bild om hur världen ser ut nuförtiden och kände att den passade bra till min inre ilska.