Var gång när vi står inför ett beslut om att utöka vår flock, sker en strid inom mig. Vi har ett lugnt stilla liv med våra två hundar, och med en ny medlem blir det alltid lite turbulens i början.
Vill jag det eller inte?
Visst vill jag om allt fungerar mellan alla individer. De två sista gångerna har den nya varit en sprallig ung individ, som levt ett liv i osäkerhet. Detta gjorde att allt blev extra arbetsamt innan allt stabiliserat sig.
Ronja var äldre och vuxen när hon kom in i våra liv. Så hennes anpassning var lugnare, men tog lång tid. För det tar tid att bygga upp ett förtroende.
Men det ser jag mer fram mot och den omvandlingen är så härlig att se.
Ikväll får vi se om flocken är en individ mer och rikare.
Kanske en utveckling vi behöver just nu?
Jag tror ju att nya individer, människor som djur dyker upp i ens liv, när man behöver dem.