Inte är födelsedagen man ser fram mot längre. Det stadiet har jag passerat för länge sedan om jag någonsin sett fram mot det.
Jag har haft kalas en gång i mitt liv och tyckte inte det var speciellt roligt. Sedan dess har jag bara varit på andras kalas. Själva kalaset har jag väl ingenting emot, utan det är så jobbigt att ta mot presenter. Jag är bättre på att ge än att få.
Detta år har vi gett oss själva lille Kuma i present. Mannen och jag fyller år med någon månads mellanrum.
En lika oväntad som välkommen present för oss.
Varje dag visar han nya sidor hos sig och att han tycker om oss. Det är lycka.