Vi har gått en runda i byn och det är så tyst överallt. En enda människa såg vi och det var en annan hundägare.
Men när vi skulle sätta oss och äta en sen frukost, bröts tystnaden av ett elakt ljud. Grannen hade bestämt sig för att på midsommardagen var det dags att kantklippa gräsmattan.
Mannen var nästan på väg att hojta något, vilket jag stoppade eftersom det inte ger något. Jag sade att då de inte har så stor trädgård så är han snart klar, vilket visade sig vara sant.
En kort stund senare fick en granne några hus bort inspiration att klippa sin gräsmatta. Men det slutade abrupt och någon skrek till. Jippi, en sten satte tydligen stopp för det projektet.

Nu råder en skön tystnad igen och vi njuter.