I morse när vi gick med hundarna dånade det till. Vi stannade till och undrade vad som hände? När vi kom närmare åkrarna visade det sig att en bonde höll på att lasta sockerbetor. De som legat i högar med duk över sig. Dånet kom från när de första skoporna tömdes i lastbilen och slog i flaket. Det är full fart nu när marken har frusit lite så lastbilar och traktorer inte fastnar i leran. Eftersom vi haft mycket regn i skåne hela vintern gick det nog inte att köra där då.

Traktorns ljus lyste upp mot oss så hundarna såg inte att en annan hundägare passerade oss. Det var snarare så att Nellie inte såg hunden. Hon blir alltid så nervös när vi har hundmöten, om de kommer för nära. Nu slank de förbi och vi kunde gå vidare utan att hon märkte något.

Igår hörde jag sirener från något uttryckningsfordon och det är ovanligt här i byn. När jag bodde i Göteborg tillhörde det vardagen att höra sirener. Oftast var de på väg mot Biskopsgården eller Länsmansgården. De områden där det ofta är skjutningar och bråk. Där jag blev jagad av ett ungdomsgäng, som senare kastade sten mot kyrkan däruppe. Nu när jag hör en siren reagerar jag och lyssnar efter den. Det som mest hörs i byn är fågelsång, barns lek, kyrkklockorna och någon bil som låter extra högt. En hund skäller någonstans och änder kvackar i dammarna.

Jag älskar lugnet.