Höst igen

Annonser

Så här i de sista skälvande timmarna av oktober kom hösten tillbaka och vi fick tvåsiffrigt plus. Kom vädergudarna på att det kanske var lite tidigt att börja med vintern? Skönt är det i alla fall. Min näsa töar och ögonen rinner. med andra ord förkylningen frodas i allra högsta grad.

Inget nytt vare sig på farmors- eller regeringsfronten. Båda lika deprimerande att tänka på, så vi gör inte det. Men det är inte mycket man kan glädjas åt när det gäller politiken. De sitter i sin sandlåda och kastar lite sand på varandra då och då. Jag tror att barnen på förskolan här intill har lättare att samsas än våra politiker.

Redan klockan 17.00 kommer mörkret och vi tänder ljus inne. Nu börjar kura skymningstiden och de få dagar med sol och blå himmel blir lätt räknade. Inte ens hundarna är helförtjusta i att gå ut när det blivit mörkt. Det är inte som på våren då de högljutt hojtar släpp ut oss! Inte mycket att titta på vid staketet. En och annan reflexklädd hundägare hastar förbi. Bråttom att komma hem igen och få dricka något varmt.

Det var bättre förr, för någon månad sedan då vi hade brittsommar och gick i shorts och linne. 

När solen värmde och det doftade så mycket.

I mörkret

Annonser

I morse när vi gick med hundarna dånade det till. Vi stannade till och undrade vad som hände? När vi kom närmare åkrarna visade det sig att en bonde höll på att lasta sockerbetor. De som legat i högar med duk över sig. Dånet kom från när de första skoporna tömdes i lastbilen och slog i flaket. Det är full fart nu när marken har frusit lite så lastbilar och traktorer inte fastnar i leran. Eftersom vi haft mycket regn i skåne hela vintern gick det nog inte att köra där då.

Traktorns ljus lyste upp mot oss så hundarna såg inte att en annan hundägare passerade oss. Det var snarare så att Nellie inte såg hunden. Hon blir alltid så nervös när vi har hundmöten, om de kommer för nära. Nu slank de förbi och vi kunde gå vidare utan att hon märkte något.

Igår hörde jag sirener från något uttryckningsfordon och det är ovanligt här i byn. När jag bodde i Göteborg tillhörde det vardagen att höra sirener. Oftast var de på väg mot Biskopsgården eller Länsmansgården. De områden där det ofta är skjutningar och bråk. Där jag blev jagad av ett ungdomsgäng, som senare kastade sten mot kyrkan däruppe. Nu när jag hör en siren reagerar jag och lyssnar efter den. Det som mest hörs i byn är fågelsång, barns lek, kyrkklockorna och någon bil som låter extra högt. En hund skäller någonstans och änder kvackar i dammarna.

Jag älskar lugnet.