Man sneglar tillbaka

Annonser

Nu när julen närmar sig och det snart är Lucia, tänker jag tillbaka på andra år. Efter gymnasiet försvann betydelsen av just lucia rätt mycket. Tidigare var man på luciavaka kvällen innan och det var spännande. Ett år på gymnasiet var jag och en klasskompis först på disco, sedan gick vi hem till en annan klasskompis som hade en egen lägenhet. Tror det var i tredje ring och hon skulle bo där då hennes föräldrar flyttat från staden. Vi var sjutton tjejer i klassen och hade bestämt oss för att sticka en sjal till vår klassföreståndare. Den blev lång och hade en massa olika färger som vi själva valt. Det är ett roligt minne.

Andra år har jag varit med i tåget som tärna, men aldrig varit lucia. Man ska ju vara blondin eller i vissa fall mörkhårig och jag var inget av det. Jag hade hyfsad sångröst och platsade ändå i tåget. Visst var jag lite ledsen ibland över att aldrig bli vald.

I Uppsala hade jag en svartvit tv på mitt studentrum. Ett år visade svt luciatåget från Uppsala och Allmänna sången sjöng. Vi satt tre tjejer på mitt rum och mitt under uppträdandet började det ryka i tvn. Jag drog ut sladden och ställde ut den i trappen. Någon ringde efter brandkåren och de gav mig beröm. Jag hade gjort precis som man ska. Det visade sig vara ett rör som brunnit och lätt att byta ut, så vi kunde fortsätta att titta på min tv.

Förra året missade vi lucia på tv och det kändes väldigt konstig. Plopp, så var det julafton. I år vill jag äta pepparkakor och titta på lucia. Man vet ju inte hur det blir nästa år.