En timme tillbaka

Annonser

Äntligen får vi tillbaka den stulna timmen! Fast jag tycker hela upplägget är löjligt. Varför hålla på att skruva klockan fram och tillbaka två gånger tillbaka? Tycker vi kunde ha samma tid hela året.

Först 1920 bestämde riksdagen att hela landet skulle ha samma tid. Innan dess ställde man klockan efter solens upp och nedgång. Min fundering är bara att hur gjorde de uppe i norra Sverige? På sommaren går solen aldrig ned och på vintern går den inte upp speciellt tidigt. Jag kommer ihåg när jag bodde i Luleå så kom ljuset vid lunch ungefär och när den var över så började det bli mörkt igen.

Men på sommaren var det svårt att gå och lägga sig. En gång blev jag sugen på glass och tyckte att vi skulle åka och köpa det. Problemet var att klockan var tolv på natten och alla affärer var stängda. Det löste sig för det finns ju bensinmackar som har öppet dygnet runt. Hjärnan fattade inte att det var mitt i natten. Men sedan kom den mörka årstiden och då ville man bara sova.

Men i natt kommer jag att sova gott och min hjärna tycker om vintertiden då den överensstämmer med mig, så nu kommer lugnet åter.

wpid-IMG_44258131434525.jpeg

Tillbaka på noll

Annonser

Jag kan ju inte ha datorerna påslagna hela nätterna och idag när jag satte mig i biblioteket hade mannens dator dött. Ingen ström och ingen nätåtkomst. Igår kväll när jag lämnade allt, så hade jag fått ned 45% av tian på hans dator. Nu vete tusan om jag måste börja om från början. Känns en aning hopplöst just nu. Jag har startat om den och ska kolla vad som behövs göras.

Kuma ligger här inne hos mig och drömmer. Han pratar i sömnen. Unkas ligger i våra sängar med huvudet på husses kudde. Jag ska fortsätta med datajobbet och även försöka hålla på i min. Idag fungerade det inte att gå in på bloggen från google, men från edge gick det jättebra. Datorer har ett eget liv ibland, känns det som. Jaha, jag får tydligen hämta windows 10 igen för det fungerar inte med det jag hämtade tidigare. Så roligt då, näe.

Jag suckar och kör på så får vi se om det lyckas denna gång. Tycker min dator verkar bättre än mannens, trots att hans är ett snäpp nyare. Lite trög i batteriet, haha. Så nu fungerar den som den ska. Dags för jobb då.

 

 

 

Tack för idag, snart Nobelmiddag

Annonser

Ibland blickar jag tillbaka i mina almanackor från tidigare år, på just det datum som är. Idag tittade jag och det var lite för att se hur vi firat pappas födelsedag tidigare år. 2011 snöade det just den 10:e december och var -2 ute. Men sedan dess har det varit plusgrader varje år. Jag för dessa anteckningar endast för min egen skull och för att jag tycker det är roligt att se tillbaka. Man tittar i backspegeln och inser att man blivit äldre. Annars känner jag inte av det speciellt mycket.

Jo förresten, när jag söker arbete märker jag av skillnaden i att söka nu och för sådär en femton år tillbaka. Jag kan mer,är klokare och borde vara en juvel för varje arbetsgivare. Men icke då. De kanske tycker att jag ska mata duvor i parken. Jag är inte bitter utan detta är ett konstaterande om hur läget är i Sverige. Är man över säg 45 år , finns det nästan endast en möjlighet och det är att starta eget. Jag gjorde det och insåg att det jag satsade på inte var min grej. Borde kanske ha försökt med något webbaserat som inte kräver så mycket trixande. Tyvärr, har jag inte hittat något ännu men man vet aldrig. Jag är övertygad om att det löser sig.

Ikväll ska jag på Nobelmiddag, framför tvn. Mannen är måttligt förtjust, men brukar låta mig hållas. Vi ska inte klä oss i galablåsor eller äta någon nobelmiddag, utan det jag ser fram mot är mannens goda gryta från i söndags. Den var supergod då och är ännu godare idag.

Hur vädret var lämnar jag därhän, men kan berätta att det inte regnade. Vi mår superbra och vill bara tacka för en bra dag.

Man sneglar tillbaka

Annonser

Nu när julen närmar sig och det snart är Lucia, tänker jag tillbaka på andra år. Efter gymnasiet försvann betydelsen av just lucia rätt mycket. Tidigare var man på luciavaka kvällen innan och det var spännande. Ett år på gymnasiet var jag och en klasskompis först på disco, sedan gick vi hem till en annan klasskompis som hade en egen lägenhet. Tror det var i tredje ring och hon skulle bo där då hennes föräldrar flyttat från staden. Vi var sjutton tjejer i klassen och hade bestämt oss för att sticka en sjal till vår klassföreståndare. Den blev lång och hade en massa olika färger som vi själva valt. Det är ett roligt minne.

Andra år har jag varit med i tåget som tärna, men aldrig varit lucia. Man ska ju vara blondin eller i vissa fall mörkhårig och jag var inget av det. Jag hade hyfsad sångröst och platsade ändå i tåget. Visst var jag lite ledsen ibland över att aldrig bli vald.

I Uppsala hade jag en svartvit tv på mitt studentrum. Ett år visade svt luciatåget från Uppsala och Allmänna sången sjöng. Vi satt tre tjejer på mitt rum och mitt under uppträdandet började det ryka i tvn. Jag drog ut sladden och ställde ut den i trappen. Någon ringde efter brandkåren och de gav mig beröm. Jag hade gjort precis som man ska. Det visade sig vara ett rör som brunnit och lätt att byta ut, så vi kunde fortsätta att titta på min tv.

Förra året missade vi lucia på tv och det kändes väldigt konstig. Plopp, så var det julafton. I år vill jag äta pepparkakor och titta på lucia. Man vet ju inte hur det blir nästa år.

 

Fredag igen

Annonser

Solen kom tillbaka idag och med den värmen. Ser fram mot härliga hundpromenader i helgen. Dörren till trädgården kan vara öppen och hundarna har en frihet av stora mått. Såg att vårat träd har flera vita blommor så kom igen humlor,bin och getingar, här ska pollineras. Jag vill ha många bigarråer i år.

Ännu en ny veteran har knutits till företaget och det är alltid roligt. Dagen har börjat bra.

Omtumlande dag

Annonser

Ibland växlar livet på bara ett par minuter och det har jag upplevt idag. I nuläget vill jag inte skriva om det då det är så påtagligt. Men jag kommer att skriva om det senare då saker och ting är på rätt köl igen. Men en sak kan jag säga att man ska aldrig lita på människor. Även om du hållit dem under armarna då de haft det svårt och gråtit hos dig, är det inte säkert att de inte hugger dig i ryggen.

Därför litar jag mer på djur. De visar direkt vad de känner och spelar inte spel bakom din rygg. Allt detta har endast hänt mig indirekt, men jag berörs av det ändå. Jag blir arg och vill hugga direkt, men besannar mig och väntar på det som min mamma sade: synden straffar sig självt. Ett annat bra uttryck är: den som gräver en annans grav ramlar själv däri. Det blir nära till hat och återgäldning, men så lågt tänker jag inte sänka mig. Jag litar på att andra ordnar det. Nej, jag har inte lejt någon att göra någon annan illa.

Jag vet att det som styr våra liv ordnar allt. Jag är troende på makter starkare än vi någonsin kan ana. Vi är mer än vår fysiska kropp. En neurolog har övertygat mig om detta. Vad du gör andra drabbar dig själv. Det du sänder ut får du igen. Meningar som flera gånger bevisat att vara sant. Nu ska jag hålla en som drabbats av slag i ryggen av en vän under armarna. Det blir min uppgift ikväll.

Tillbaka hemma igen

Annonser

Jag har varit en runda nere vid kusten och kollat lappar i affärer och satt upp anslag om öppet hus, som ska äga rum på måndag. Nu ska jag bara sätta mig ned och skriva ned några hållpunkter om det jag vill prata om. Tänkte titta in på biblioteket också men det var inte öppet idag. Jag har inte klart för mig vilka öppettider de har där så det kollade jag också. I morgon är det öppet och jag får gå dit och prata med bibliotekarien.

Igår tackade jag nej till konferensen som ska äga rum på fredag i Linköping. Jag har 74 mil dit upp och det är helt uteslutet att hinna dit till klockan halv tio på fredag morgon. Men jag har inte heller råd att ta in på något hotell över natten och att åka hemifrån redan på torsdag, vilket är i morgon fungerar inte. Vem ska ta hand om hundarna, när både mannen och jag är borta? Jag har ingen granne som är hemma eller råd att betala för det. Att plötsligt låta någon okänd komma hem till dem, tror jag inte att de skulle acceptera. Det hade varit skillnad om jag haft 7 mil enkel resa för då hade jag kommit fram och tillbaka på samma dag. Nu är det över 140 mil för att vara på konferens en dag. Det hela slutar strax efter fyra på eftermiddagen och om det gått något tåg så hade jag med lite tur varit hemma natten till lördag. Så jag åker inte dit. Det konstigaste är att jag inte hört ett dugg från huvudkontoret på hela dagen. Inte något mail eller telefonsamtal, så de hade kanske räknat med att jag skulle säga nej. Skit samma.

Jag kämpar vidare med mitt istället och hoppas att det kommer åtminstone fem personer på måndag.

Google earth

Annonser

Idag har jag roat mig med att åka tillbaka till mina barndomsstäder med google earth. Jag har gått på de gator jag en gång gick som ung student och som barn i det lilla samhället jag bodde i. Stigar där jag trampat som barn och lekt vid den å som rinner genom samhället. Tittat på den skola jag gick i och även nyfiket sett hur det växt sedan jag bodde där. Min ungdomsstad Västerås är sig lik i vissa avseenden och väldigt olik i andra. Men jag känner ändå igen mig och kunde hitta de olika ställen jag bott på. Tack vare google earth kan jag åka tillbaka till de platser jag en gång levt på.

Jag var även in på väldigt okända platser och även Syrien. Jag ville se det land där så många dör i just nu och Homs som ser väldigt slitet ut just nu. Man får en helt ny bild av världen och detta är jag tacksam för. Från semesterplatser jag varit på till ställen och länder jag bara läst om. Ibland blir man faktiskt glad att utvecklingen gått framåt och att det går att sitta i min lilla by och se länder på andra sidan jordklotet.

Jag rekommenderar en tur då och då för att se vad världen har att erbjuda. Därför har jag heller ingen större förståelse för de som inte vet hur vårt eget land ser ut, eller ens tittat i detta program. Man behöver inte kasta ut en massa pengar när man kanske inte har råd. Ta en timme och res utanför den egna stadsgränsen. Nu har jag bestämt att ge en sådan resa till min far som är 87 år gammal. Han orkar inte åka långa sträckor, men med detta program ska han få resa hem till sin barndoms trakter. Jag ska visa honom hans barndomshus och skolan där han en gång gick i. Tror han kommer bli väldigt glad och lever på det i många månader. Sedan kan han få resa dit igen precis när han vill.