Nu närmar sig julafton med stora steg. Igår sade min stegmätare att jag gått över trettontusen steg. Det kändes när jag väl kom hem, för svetten lackade och jag fick knappt av mig tröjan jag hade på mig. Den var som klistrad vid kroppen. Men det tar jag gärna eftersom pappa fick komma ut en sväng. Först rullade vi till affären så han fick handla lite bullar och dricka. Sedan var vi i minneslunden och tände ett ljus för mamma. Då hade det börjat mörkna ute och blev riktigt stämningsfullt.

Det var visst den mörkaste natten på året och nog var det svart ute. Märkte det då Kuma gnydde vid fyra och ville gå ut. Han behövde göra lite affärer i blåsten och mörkret. Det var skönt att krypa under täcket efteråt. Vet inte varför han behövde ut, men det kan bero på att han äter kortisontabletter just nu. Vi beslutade att köra en andra kur så att han verkligen blir av med problemen. Nu har han tappat alla gamla klor som var så sköra och nya små kommer sakta men säkert. Vi hoppas verkligen att de ska vara starkare.

Mannen jobbar sista dagen detta år och sedan är han ledig. Ska bli skönt att slippa stiga upp så tidigt i några veckor. För just nu är vi alla väldigt trötta.