Vår veterinär ringde i morse och Kumas aska hade anlänt. JR klädde på sig och tog teslan dit. När han kom hem med en stor kartong högg det till i hjärtat på mig. Det var både sorgligt och skönt. Nu var han här och nu får han stå bredvid sin älskade Unkas tills vi är mogna för att begrava dem. Hoppas han springer runt med brorsan nu. Jag vill tänka så.
Där är han i den svarta urnan bredvid Unkas kopparurna. Känns som att deras själar svävar omkring oss och Turbo stod länge och tittade upp på urnorna. Jag har försökt att vara glad med henne och uppmuntrande. Hon har ju börjat komma ur sitt skal och det känns så skönt.
Ett hjärta följde med urnan och det innehåller blomfrön. Man kan antingen plantera hjärtat eller spara det. Tycker att det är en fin gest för att hedra en död familjemedlem. Jag vet inte hur jag ska göra men det får vänta ett tag i alla fall. Blir till våren eventuellt om jag planterar.
Det kom ett riktigt rejält åskväder igår natt. Inte för att det blev speciellt svalare, men vi behöver inte vattna. I morse hade denna ros slagit ut. En ros för Kuma.
Vi är så tacksamma för att vi fick förmånen att få ha Kuma i vårat liv och han har lärt oss massor. Skulle aldrig vilja vara utan dessa år.
En unik hund som det endast finns en av i världen. Tack, för att du fanns.
Igår fick vi ännu en änglahund, då Kuma passerade över regnbågsbron. De senaste tre dagarna har han blivit sämre. Igår klarade han inte av att resa sig själv. Eftersom vi alltid tar vårat ansvar när det gäller hundarnas välmående bestämde vi att han skulle få somna in före han fick ont. Därför tog JR teslan till vår veterinär och tyvärr kunde de inte komma hem till oss före 16.45. Men därmed fick vi en hel dag med honom. Nu orkade han inte ens lyfta på huvudet så vi pratade och strök honom där han älskar att bli kelad. Jag försökte hålla mig lugn och JR gjorde detsamma.
När JR mötte veterinären vid grinden sade jag hejdå och gick in i sovrummet med Turbo. Där brast det och jag tillät mig att gråta floder. Nu var vi där som vi försökt att inte tänka på. Jag är så glad att Kuma fick somna in hemma där han trivdes och inte på någon klinik.
Men idag är det tomt så in i norden. Turbo har väntat på att Kuma ska komma hem igen för det brukar han alltid göra då vi är till veterinären. Hon sörjer och vi försöker muntra upp henne och ge henne massor med uppmärksamhet. Hon hållit sig väldigt mycket i bakgrunden dessa dagar och varit väldigt bekymrad över Kuma. Med detta avslutar jag mitt farväl till vår änglahund Kuma. Han blir aldrig glömd och kommer finnas i våra hjärtan för alltid.
Idag fyller vår älskade Kuma 13 år och varje år vi får ha honom hos oss är en gåva. En verklig egen kille som är mycket speciell. Inte så öppen mot främlingar men desto mer mot oss, sin familj. Han är väldigt verbal och har alltid en rad olika ljud för sig. Det är så han ger sig tillkänna och man kan inte annat än le och verkligen ge honom uppmärksamhet.
Finaste gubben som är så underbar. Vi försakar gärna massor för att få vara tillsammans med våra hundar. Kuma trivs inte i folksamlingar så det utsätter vi aldrig honom för. Han älskar vår trädgård och att kunna stå ovanför alla som befinner sig på gatan.
Gissa om vi har njutit av vädret idag? JR har kontrollerat att allt i Mackan som behöver el. Han kunde nöjt konstatera att det var i sin ordning. Sedan fortsatte han tömma garaget, som hade åtskilliga meter av el-kabel. Eftersom vi bodde i husbilen så var det en hel del som skulle med för säkerhetsskull. Vi brukar ha betydligt färre saker med oss och nu blev det så tomt att JR tog den gamla svabben och torkade rent. En del sand från Vias och damm är borta nu.
En stund ute i solen med vila blev det också. JR fick vara konsult till H då hans dammsugare brunnit. Den var endast ca tolv år gammal och kanske äldre, ett fint arvegods från oss. Eftersom han aldrig behövt köpa en sådan tidigare behövde han få råd innan han kunde åka och köpa den nya snabeldraken. Hoppas det blev bra.
Klart hundarna fick någon extra skiva skinka idag. Vi firar ju något extra också då vi aldrig haft en hund som uppnått denna höga ålder. Nu håller vi tummarna att det blir ännu ett år. Varje dag är en gåva med denne underbara kille. Men han är frisk och mår bra så vi har hopp om det.
Livet är oförutsägbart och det är bara att försöka leva det så mycket man kan.
Va, behöver man ha ledigt när man är panshis? Det kan ni slå er i backen på att man behöver. Vi brukar inte ha en dag utan projekt. Är det inte tvätt eller torka här eller där, så är det något ute i trädgården. Men idag hade jag bestämt mig för att inte göra mer än det jag gör varje morgon, som att bädda sängen, äta frukost och duscha. Döm om min förvåning när jag såhär på kvällskvisten kan rapportera att jag lyckades.
Jag har faktiskt suttit och läst hela dagen och då det varit i en tidning, så har jag samtidigt diskuterat artiklarna med JR. Som statsvetare är jag mycket intresserad av politik och att läsa om hur de resonerar i Frankrike är väldigt intressant. Nu är det ju precis som i svensk media att journalisterna färgar artiklarna med sina politiska åsikter. Så det gäller att läsa med en viss distans.
JR kom hem med en fin tulpanbukett idag. Baguett och tulpaner är en perfekt kombination. Mina planterade tulpanlökar är på gång men det tar nog ett par veckor till minst innan man kan se någon blomma. Det vill säga om mitt lilla bustroll Turbo inte har legat sönder dem. Hon ligger ännu på de gröna bladen som tittat upp och det är väl mjukt att vila där. Okej, jag bjuder på det men blir nog lite ledsen om hon ligger på tulpanerna.
Vår lilla polis har vaktat trädgården från tolv på förmiddagen till halv fem på eftermiddagen. Hon är helt slut nu och snarkar i vår säng. Tur att vi inte har en större trädgård. Men att hålla koll på två vägar och allt som rör sig där tar på krafterna.
Kuma är mer ekonomisk med sina krafter. Det räcker ju faktiskt att gå ut på trädäcket och spana en del och använda öronen och nosen. Så det gör han några gånger om dagen såvida han inte behöver göra toalett förstås.
Oftast går han till udden och står där en stund. Kissar på någon växt och sedan räcker det för ett bra tag. Trots det så är det han som drömmer mest om nätterna och det är fler än en natt som både jag och JR vaknat av hans sparkande ben. Han drömmer av bara tusan och det innebär ju att han har ett innehållsrikt liv. Turbo drömmer hon också men det är mer ljud från den damen.
Man kan bli riktigt rädd ibland för det kan låta som att det ligger en tiger i sängen och hon ligger ju på sin egen kudde bredvid JR. Jag brukar ha den äran att få tassar och röv i ansiktet. Därför sover jag oftast med ryggen mot mina raringar. Förstår inte varför JR gör detsamma? Men det kan ju vara lite jobbigt att ha en snackande hund i örat.
Sådär nu har ni fått veta lite om våra sovvanor. Intimare än så kommer det inte att bli.
I morgon ska jag svassa omkring med min vipplare och resten av familjen får göra som de vill, bara inte vara i vägen för min framfart. Allrahelst när jag greppar Carolin för då kan det svida i ögonen om någon är i närheten. Men det brukar gå bra för eftersom jag sjunger högt under tiden och det gamla slagdängor eller opera så kan jag räkna med fri fart.
Det är inte bara vi tvåbenta som behöver vaccineras, utan våra pälsbarn behöver också sina årliga vaccinationer. Fast JR fick ett sms idag att våra covidpass går ut den 15:e december, alltså dags för påfyllning med andra ord. Så i morgon är det vår tur. Men idag var det Kumas tur och JR bokade en tid idag hos vår veterinär som har sin klinik vid Super-U. Behändigt och bra för vi behöver inte köra någon lång sträcka och skulle kunna gå om vi ville det. JR passade på att låta Kumas klor bli klippta när vi ändå var där.
JR parkerade Mackan vid Mon Brico och gick bort med Kuma. Han var så artig och lade ett visitkort precis innanför dörren hos veterinären. Lille gubben blir alltid så nervös när han kommer dit och han är nog inte den enda som blir det. Men allt gick bra och efter att ha spottat och fräst en del blev han beundrad av personalen. De lyssnade på hjärtat och undersökte honom innan han fick sina vacciner. Känns så skönt att de är så noggranna.
Jag och Turbo höll ställningarna i Mackan under tiden herrarna var hos veterinären. Eftersom de höll på med att göra rent efter huvudgatan in till byn hade vi en del att titta på. De håller verkligen rent vid vägkanterna och trottoarerna. Nu när det har varit en del blåsiga dagar har det hamnat en del skräp där det inte ska göra det.
Snömolnen hänger över bergen och ja, det ligger snö på topparna. Men solen lyser över vår by så idag har vi haft +14 ute vilket har varit riktigt skönt. Jag hade svårt att slita blicken från bergen och när vi kom hem gick jag till vår baksida och fotade.
Ser ni topparna där borta? Massor av vitt på dem. Såhär kan jag gärna se snö, på ordentligt avstånd. Skulle tro att det är långt bakom Roquebrunn dessa toppar sticker upp. Jag har sett på meteo.fr. att det snöat ordentligt i bergen runt omkring oss och läser att liftar öppnat både i Pyrenéerna och alperna. Länge sedan jag kastade mig ut för några backar och idag får jag väl inte på mig en pjäxa på min vänstra fot. Jag saknar det inte och inte heller kylan.
Efter jag fotat detta tog jag in lakanen som snurrat runt i tvättmaskinen och hängde upp dem vid avfuktaren i dressingroom. Med detta ansåg vi att vi gjort vårat för idag och hundarna var nöjda. Fåglarna fick mer frön och en ny talgboll innan vi stängde dörren för idag. Såg blåmesar idag vilket vi inte brukar se om sommaren.
I morgon är det dags för vaccinering av oss människor och hundarna får vakta huset.
För två år sedan på detta datum packade vi ihop våra saker och styrde Mackan till notarien i Pezenas. Tre månaders väntan var över och nu skulle vi få nycklarna i vår hand. Det var varmt och massor av papper att skriva under. Tillslut kunde vi ta säljaren i hand och styra Hem. Vad vi längtat efter att ge våra hundar en trädgård igen och även en fast punkt i livet.
Vi har målat, röjt i trädgården och planterat många växter. Första natten sov vi i Mackan eftersom vi inte hade några sängar. De levererades dagen efter för direkt efter att vi hämtat nycklarna körde vi till en möbelaffär och köpte säng och madrasser. Nya lakan och ett plastbord och stolar. Så levde vi i drygt en månad tills våra möbler kom från Sverige. En jobbig tid men det var så underbart att kunna sätta igång med att göra detta till vårat hem.
Den första växten vi köpte var oleandern längst till höger. Den var hälften så stor då men blommade lika fint. Sedan köpte vi fler och även lavendel till denna rabatt. Läste härom dagen att lavendel är bra att ha i trädgården då fästingar inte trivs med dem. Kanske sant för vi har inte sett en enda fästing på våra hundar. De får även en tablett mot fästingar och annat kryp så vi är på den säkra sidan.
Gräset börjar bli brunt nu och vi vattnar inte det alls. Vattnet får våra växter istället. Kanske kommer det någon regnskur idag/ikväll/inatt. Jag kan se på radarbilderna att det är åskväder som rör sig runt omkring och eftersom vi struntade i att vattna ikväll så hoppas vi på en skur.
Nehej, inget regn än så länge. Men det gjorde inget för vi kunde vara ute precis hela dagen. Jag passade på att koppla av under tiden JR måttade för vår pool. Inte alldeles så enkelt eftersom den inte är rund utan sexkantig. Vi tänker ju börja gräva ut en del innan den anländer. Förbereda grunden så att vi kan börja bygga den så fort vi kan. Behöver köpa lite till grunden också och som tur var finns det utförlig beskrivning på poolsäljarens sida. Denna pool är ju lite dyrare än de vi tittat på tidigare men verkar även bättre. Med en garanti på tio år känner vi oss rätt nöjda än så länge.
Kuma regnet kommer kanske senare och så även poolen. Bäst vi går in nu.
Nå vad har dessa latpottor gjort idag då? Jag har gjort mer vätskeersättning och haft en lång diskussion med JR om hur man gör den. Nu segrade jag då det är jag som tillagar brygden och han egentligen inte behöver bry sig. Ibland säger jag till honom att sätta sig i ett hörn och vänta tills idéerna försvunnit ur huvudet.
Turbo verkar vara lite i en obalans med hormonerna och har tagit platsbläckfisken som sin bebis. Så Kuma har fullt sjå att ensam hålla koll på grannar mm. Turbo har legat inne på sängen med bebisen hela dagen nästan. Vi har fläktarna på där så det är ungefär + 27 hela tiden tills vi sätter igång kylan på kvällen. Det är bara att vänta ut henne. Hon äter bra igen så om någon vecka är hon säkert normal igen.
Hon kommer ut ibland för att se vad vi gör. Inte lätt för en plastmamma.
Vi har haft en del moln idag men varmt. Tack och lov blev det lite blåst så vistelsen ute var skön. Jag har strött kaffe på lämpliga ställen där vi sett myror. Gett Knuttarna lite brödsmulor och nu tror jag att de lockat hit hela släkten. Men de är roliga att titta på och behöver lite extra mat.
Fina, fina Turbo är alltid glad. När hon som precis nu fått smaka lite makrill i tomatsås, kryddad med basilika är hon extra glad. Plastmammor behöver mat. Ikväll är det vindstilla och JR går en runda och vattnar alla växter. Han har kört igång med projekt Pergola idag då det var bra väder för det. I morgon ska jag tydligen bli involverad i alltihop. Han behöver hållhjälp. Fråga mig inte vad det innebär, men stegar vägrar jag så det så.
Jag och Kuma tar allt med ro. I morgon är en annan dag och varför ta ut något i förskott?
Vi har nog varit ute i stort sett hela dagen då vädret verkligen inbjudit till det. Fast jag vipplade en stund för annars blir det väldigt dammigt efter en vecka. Klart man går runt och torkar lite här och där hela tiden under veckan men jag brukar gå en riktig runda i huset en gång i veckan. Brukar oftast bli på lördagen då vi sällan har annat på agendan.
Fast idag blev det lite kalas då Kuma fyller 11 år, så GRATTIS LILLEMAN!!
Tror tugget smakade väldigt bra.
Sedan lade han sig och sov en stund i skuggan. Har man kommit i hans ärevördiga ålder så måste man ha små sovpauser. Så tyckte även lillsyrran Turbo.
Jag hade varit inne och hängt upp vipplaren på sin plats och tittade ut genom fönstret som vi haft öppet hela dagen. Bäst att titta lite närmare på tösen.
Hon sov djupt där hon låg. Men jag tror inte att det var meningen att hon skulle somna. Det brukar hon inte göra förrens på kvällen när vi stängt dörren och fönstret. Hon vill ha koll på vad som sker utanför trädgården och patrullerar runt hela dagarna.
Efter vipplandet och duschen gav jag mig i kast med rabatten igen. Trodde jag skulle klara av det som var kvar från igår, men nu lyssnar jag på kroppen och främst handen. Så därför har jag en bit kvar tills i morgon också. Men vem tusan har bråttom. Jag har fått bromsa JR som burit sten efter att ha rensat en buske från ogräs som var på väg att strypa den. Så två pauser för vätskepaus har det blivit. Men det blev riktigt snyggt vid uppfarten nu. Lite jord och sedan får allt vara bra där. Bild kommer i morgon tror jag.
Vi har två träd på gräsmattan och ett av dem bär någon slags frukt/bär? De svarta är från förra året och de bara hänger där. De gröna är nya från i år. Har ingen aning om vad det är för ett träd eller om de små sakerna går att äta eller bara är prydnad. Just idag tittar jag snett in i Elis trädgård då han har några rader med sallad och vår köpta är slut. Men jag ska varken försöka att klättra över staketet och palla sallad eller skicka JR att köpa någon. Vi har tomater och gurka det får räcka till nästa inköpstur.
Visst känns livet lättare när det är varmt och soligt? Allrahelst just nu. Vår fina H har klarat sig än så länge och han är ju mest utomhus så det känns väldigt bra. Han umgås med sina vänner via internet och det hjälper ju en hel del i dessa tider.
Jag tänker på alla de som har sommarhus här nere och inte kan ta sig ner hit. Många brukar säkert tillbringa påsken här då vädret är betydligt varmare än i Sverige. Sitta ute och äta både frukost och middag. Kanske umgås med vänner man inte träffat på länge och utbyta erfarenheter. Kanske åka ner till medelhavet och doppa tårna i det blå. Planera för sommarsemestern här nere och nu inte veta om det överhuvudtaget kan bli någon. Kan inte vara så roligt. Jag är glad att vi tog steget och bor här nu.
Det har regnat i natt och sedan har det droppat av och till hela dagen. Vi hade lite svårt att locka med Kuma ut.
Inte intresserad
Efter att ha väntat ett tag så fick jag puffa på honom så han förstod att det var dags. Han var måttligt road då det var vått i gräset.
Äntligen kunde jag byta lakan i sängen. Tvätta gör jag i morgon då det ska bli sol och flera grader varmare än dagens +16. Vill gärna hänga dem ute.
JR tog ut hundarna för borstning innan vi gjorde rent golven. Kuma tröttnar efter ett tag och vill gå in. Men om han försöker att smyga iväg så vet han att JR hinner stoppa honom. Så den nya taktiken är att stå blickstill för att i rätt ögonblick rusa in. Så det gjorde han idag och sedan låg han och blängde på JR.
Fönstertittare
Nu är himlen svart på ena sidan av huset och lite ljusgrå på andra sidan. Undrar vilken sida som kommer att vinna? Turbo har lagt ner utomhusaktiviteterna för idag.
Slappardag
Jag kan berätta att maten var god igår. JR var inte så förtjust i bläckfisken så den köper han inte fler gånger. Men allt det andra var mycket gott. Det blir en middag idag med, så det blir en billig middag totalt.
Resten av dagen ska jag läsa och JR tittar på en dokumentär om den sista astrounaten som landade på månen. Ett av hans favoritämnen.
Det har regnat hela natten och nu under dagen har det småregnat av och till. Men dagarna blir längre och nu har vi dagsljus i hela 9 timmar och 38 minuter. Finfint, när solen visar sig. Det ville den inte idag.
Om man tittar noga kan man se lite skiftningar på himlen. Men då måste man titta noga och kanske klicka på bilden så att den blir större. Knäppte lite kort på en av mina utesvängar med hundarna. Var tvungen att gå ut då jag höll på att skratta på mig ännu en gång då jag tänkte på samtalet Mr J hade häromdagen med Trelleborgs kommun. Den han hade med damen som kunde så dålig svenska. Nu har det hela ordnat sig ändå och hans avslut på farmors sista saker kan vara över.
Det mullrade ovanför oss och jag knäppte ett kort. Men det är klart att när man är en sån skicklig fotograf som jag så syns det ju väldigt tydligt vad det är. Därför kanske det är onödigt att förtydliga vad det är för en prick jag fotat och var pricken är någonstans. Det är ju fin grå färg på himlen i alla fall.
Något annat jag vill förtydliga med tanke på gårdagens inlägg är att allt är skrivet från mina betraktelser. Alla får absolut ha andra tankar och åsikter om hur allt är i Sverige och Frankrike. Jag ska gärna återkomma om ett år och skriva om detta. Kanske har jag en annan uppfattning då? Men då jag bott på många platser under mitt liv har jag också sett en del och det är utifrån det jag funderar.
Det vackra och det fula finns i betraktarens ögon. Min grundsyn är optimistisk och jag deppar sällan ihop över något. Därför ser jag de fina rosorna och Kuma som är så vacker på denna bild. Andra ser säkert något annat utifrån hur de känner sig och betraktar världen. Min uppväxt har format mig och mitt vuxna liv slipat de kanter som fanns. Jag var ytterst principfast som ung och visste absolut vad som var rätt eller fel. Idag har min palett blivit mer nyansartad och jag dömer inte någon rakt av. Men vet att en del dömer mig utan att känna mig. De ser ett skal och tror sig veta dittan och dattan. Precis som med Kuma. Han har ofta blivit dömd av andra utan att de ens vet vem han är. Här blir han inte det och här är vi välkomna.
Usch, jag blev lite väl djup där. Men här har gubbarna blivit väldigt djupa. De har till och med en stege ner i djupet. Det är bra för då kan de ta sig upp ur allt det svarta och komma upp i ljuset.
Där fick Kuma syn på de djupgående gubbarna och det var ju något som inte brukar finnas på våran gata. Därför måste det undersökas och Kuma tala om att vi ser er minsann. Två gruff och sedan ett stirrande på gubbarna så de inte tror att de kan göra precis som de vill med gatan.
Alltid händer det något och vi har örnkoll eftersom vi bor i chalet angel = huset på hörnet.
