Fler och fler människor inser att skåne och skåningarna är kontinentala i sitt leverne. Redan när man kör över Hallandsåsen och över gränsen till skåne märker man skillnaden i landskapet. Plötsligt blir det så lätt att andas och man ser flera mil utan att någon skog skymmer sikten. Vägen är rak och bred, husen ser annorlunda ut. Faluröda trähus har bytts ut mot vitrappade stenhus. När man närmar sig Helsingborg och ser skyltarna till färjan mot Danmark och Helsingör, kittlar det av spänning. Det är faktiskt endast en halvtimme till vårat grannland med båt.
En skylt till Ramlösa och då tänker man på det välkända mineralvattnet. En kort stund senare ser man havet och Landskrona. Färja till Ven som ligger som en pärla mitt i Öresund. Stora fartyg kör på leden och nu är man väl på kontinenten? Det känns verkligen som så. Inte underligt att skåningarna känner sig så närbesläktade med danskarna, även om skånskan är ett helt eget språk. Stannar man till vid Glumslövs backar och går in på macken eller restaurangen, möts man av ett helt nytt tungmål. Stockholmare har väldigt svårt för att förstå vad en skåning säger. Inte konstigt när man är på kontinenten och det är något helt annat än övriga Sverige.
Fortsätter man längre söderut syns Turning Torso och Öresundsbron. Att det är så nära? Något som skåningarna är vana med. De har turat till Köpenhamn i många år och nu har man brobizz eller åker tåg över bron. Det folk som bor längre upp inte har insett är att vi skåningar har allting här nere och behöver egentligen inte något annat. Vill vi shoppa så åker vi över bron, handla billigt tar vi färjan till Polen från Trelleborg eller Ystad. Om vi inte orkar köra genom Danmark så är det bara att ta någon av färjorna från Trelleborg eller Malmö till Tyskland.
Inte undra på att skåningar är glada och tillfreds med livet. Inte alltid kanske men för det mesta och i det stora hela. Ja, det var ju så sant: ”Himlen är närmare Österlen”.