Jag har fått lära mig att ta hänsyn till landets seder och bruk, när jag flyttar eller reser omkring.
När jag flyttade till byn fick jag lära mig att här hejar alla på varandra. Om man inte gör det anses man vara ohövlig.

Åker jag till Stockholm, hemska tanke, vet jag att stå till höger i rulltrappan. Om någon har bråttom ska man inte stå ivägen, och det har de i Stockholm.

I Frankrike hälsar man alltid i affärer och när man möter någon. Man pussar på kinden tre gånger om man träffar en bekant. Det skulle vi aldrig göra i byn.

När västerlänningar reser till ett muslimskt land, täcker vi håret. Allt för att ta hänsyn till landets seder.

I en katolsk kyrka täcker vi också håret, för att visa hänsyn.

När andra kommer till Sverige, tar de hänsyn till vårt lands seder och bruk. Vi vill att alla ska vara jämlika. Därför anser jag att alla ska frångå sitt lands seder när vi är i ett annat land. I Sverige tar vi i hand när vi möts, annars anses man vara ohövlig.

Kan man inte ta till sig ett lands seder vid möten med landets innevånare, ska man inte åka dit.
Jag skulle aldrig resa till ett land som har seden att täcka sitt hår och sin kropp. Där jag som kvinna ses som lägre stående människa.