Unkas tycker att det är dags för mig att ta av gipset och börja gå som vanligt. Onödigt att hoppa omkring sådär. 

Hundarna är helt slut på kvällarna efter att ha vaktat mig hela dagarna. Unkas håller koll på mig hela tiden och när mannen kommer hem, slocknar han direkt. De luktar sjukdom och slickar mig på tårna då och då. Mindre nu än när jag kom hem. Jag tar det som ett tecken på att det läker bra. 

Snart ny månad och ny vecka. Idag kliar det lite under gipset och jag försöker komma åt det. Har en linjal som är perfekt. Det lindrar.

Det är fredag och mannen får vara hemma i två hela dagar. Det muntrar upp mig och hundarna blir så glada.