Mitt humör dalade i morse då små nätta snöflingor dalade genom luften. Men bara ett par timmar senare lyste solen och då var jag glad igen. Hade sovit med en inpackning i håret och hela kudden luktade gott när jag vaknade i morse. Fast jag blir så öm i hårbotten av att ha ett band i håret om natten. Rev av det och sedan hade Turbo och jag en riktigt gosig stund innan vi klev upp. Hon har blivit så kelen på morgnarna nu, så det är riktigt härligt att vakna. En blöt puss på näsan och så kör hon in hela huvudet vid halsen. Det är lycka.

Lilla Turbo har verkligen förändrats sedan hon kom till oss. Borta är den galna hunden som rusade runt varje morgon och nu har vi fått ännu en softpotatis. Precis vad vi tycker om. Nu går hon superbra i kopplet och drar ingenting. Jag har inte ont i ryggen efter våra rundor i byn.

Vi har hållit oss i byn hela dagen och jag har gått antikrundan som vi kallar besöken hos våra föräldrar. En sväng för att göra lite inköp till pappa innan jag satte mig ned för att prata en stund med honom. Han mår bra nu när hörseln är bättre och han kan ha riktiga samtal. Nästa antikrunda går i morgon och då är det Mr J som ska gå.

Det roliga är att snön som de pratat om aldrig kom hit till byn. Inte ännu i allafall. Men februari är en lurig månad. Några dagar kvar så ska vi vara över gränsen.

Jag längtar till våren så det gör ont i mig. Men rödhaken har kommit hit och då är den inte långt borta.

Jag spanar varje dag efter vårtecken och nu ser jag snödroppar nästan överallt. Unkas spanar säkert också efter något, som jag inte vet vad det är.