Det kändes onekligen snopet, när jag drog upp rullgardinen i morse. Snöflingor virvlade i luften och himlen var järngrå. Inget lade sig som ett täcke på marken, utan den var bara smutsbrun av vått. I sedvanlig ordning väckte Kuma oss strax före tio. Han börjar med små ynkliga gnyenden för att bli mer högljudd och sedan kommer de gutturala ljuden. Hans sätt att säga godmorgon. Unkas faller in i med grymtanden och vid det laget är vi väldigt vakna.

Torkskåpet sattes på och regnjackorna fick göra rätt för sig. Vi traskade ut i det som mer utvecklats till regn och hoppades att kepsarna skulle vara tillräckligt skydd för huvudet. Men efter en stund insåg vi att det var bäst att dra upp huvorna för att det drog kallt om öronen. Ihärdigt fortsatte vi vår promenad ut på landet och kan stolt säga att vi inte fuskade en enda meter.

Väl hemma fick hundarna en torkning med varma handdukar. De var rejält våta. Jag kunde nästan vrida ur vattnet från Unkas tassar. Han var ordentligt våt.

Första vårmånaden bjöd alltså på snöflingor, vilket gjorde att vi kände oss lite lurade. Sista februari var solig och mer vårlik. Vi som knappt sett snö denna vinter. Känner mig fortfarande lite frusen, trots att jag duschat i varmt vatten sedan jag kom hem. Nu ska vi kura hemma och bara mysa resten av denna söndag.