Läser bloggar och tänker tillbaka på vår resa. Vårat gamla hus.

Då vi gick på höstlika vägar och frös i mörker hela tiden . Våra semesterresor var det som gav oss ork att genomleva vintern.

Det som fick oss att ta beslutet att överge snön och halkan för ett mildare klimat. Alla kom inte med oss på resan hit. Min pappa orkade inte och ville inte längre. Unkas orkade inte heller men var ändå med oss hit ner. Han upplevde värmen och älskade det. Det gör ont i hjärtat att dessa två inte fick vara med till huset.  Men de två fina vi har nu älskar livet här och farmor hade gjort det om hon kunnat förstå fullt ut.

Det är få tillfällen i livet som jag kunnat säga att jag varit lycklig. Det ena är när jag och Mr j köpt huset i byn och startat vårat nya liv. Det andra är nu. Precis nu känner jag mig väldigt lycklig. Just precis nu.

Här i vårat lilla chalet i den fina byn ska vi ska vår framtid. Här ska vi mår bra och njuta av livet som vi faktiskt är värda.

Lite tankar bara såhär i kvällen.