Läser bloggar och tänker tillbaka på vår resa. Vårat gamla hus.
Då vi gick på höstlika vägar och frös i mörker hela tiden . Våra semesterresor var det som gav oss ork att genomleva vintern.
Det som fick oss att ta beslutet att överge snön och halkan för ett mildare klimat. Alla kom inte med oss på resan hit. Min pappa orkade inte och ville inte längre. Unkas orkade inte heller men var ändå med oss hit ner. Han upplevde värmen och älskade det. Det gör ont i hjärtat att dessa två inte fick vara med till huset. Men de två fina vi har nu älskar livet här och farmor hade gjort det om hon kunnat förstå fullt ut.
Det är få tillfällen i livet som jag kunnat säga att jag varit lycklig. Det ena är när jag och Mr j köpt huset i byn och startat vårat nya liv. Det andra är nu. Precis nu känner jag mig väldigt lycklig. Just precis nu.
Här i vårat lilla chalet i den fina byn ska vi ska vår framtid. Här ska vi mår bra och njuta av livet som vi faktiskt är värda.
Det är väl olika för alla människor vad en fredag betyder. För de som arbetar kanske det innebär ett par dagar då man får sova länge och bestämma precis vad man vill över sin tid. För andra kan det vara ett par dagar av ensamhet och väntan på att vardagen ska ta vid igen. För oss i vårat chalet här i Frankrike är det bara ännu en dag då vi gör precis vad vi vill. Så idag bestämde vi oss för att stanna hemma.
Klockan tio i morse visade vår temperaturmätare på +30 och jag tänkte visa en bild på den, så ingen tror att jag skojar. Nu på dagen har vi +33 och det är samma temperatur som igår då vi var ute på tur.
Någon undrade om inte hundarna ville vara ensamma hemma. Vilken hund vill det egentligen? Alla hundar vill vara tillsammans med sina människor. Nu är det så att vi aldrig lämnar våra hundar ensamma vare sig i husbilen eller hemma. Undantag finns naturligtvis och det har varit under årets kallare månader och då vi bott i samma hus i 17 år. Här är vi inne på andra månaden och som sagt rätt höga temperaturer. Vi har en portabel ac som vi absolut inte har igång då vi kör någonstans. Vi måste nämligen ha ett fönster öppet då och det rekommenderas att ha alla fönster stängda då man åker hemifrån. En försäkringsfråga. Vi har elektriska jalusier och de drar vi ned när vi lämnar hemmet. Det blir mörkt och jag kan inte ens tänka tanken på att vara instängd i ett hus, visserligen med lampor tända, men inte kunna se varifrån olika ljud kommer.
Vi har levt tillsammans väldigt tätt sedan den 28 januari i år och hundarna vill alltid ha koll på var vi är. Ibland rantar de efter oss och försvinner någon får vi verkligen höra att det inte var till belåtenhet. Det är vi som gäller för dem punkt slut. Sedan är det också en säkerhet att inte lämna husbilen obevakad, då vi fortfarande har svenska nummerplåtar. Därför stannar alltid någon av oss kvar vid inköp mm. Därför har vi aldrig haft inbrott i husbilen.Eftersom jag nu är halta Lotta efter mitt benbrott är det oftast Mr J som är löparen.
Ville förklara vår inställning till hundägandet och jag tror mig veta att de hundägare jag känner resonerar likadant när det gäller att lämna någon hund ensam hemma. Som jag också svarade den som undrade att vem lämnar en femåring ensam hemma? Det är ju i den grad våra hundars hjärna befinner sig i som vuxna. En valp är som en bebis. Om man inte begriper att den hund man har vill vara tillsammans med sin ägare och blir ledsen över att bli lämnad, ska nog överväga att inte skaffa hund.
Sedan våra föräldrar dött och antalet hundvakter decimerats har vi gett avkall på teaterbesök, bio och restaurangbesök. Många dvd med musicaler, filmer,serier och Mr J som utvecklat en skicklighet i köket har gjort att vi ändå får det vi behöver. Sedan är vi ju rätt introverta båda två så det är rätt skönt att slippa samsas med en massa människor. De som vi vill ha kontakt med söker vi upp och umgås med när det passar.
Dit vi går ,går hundarna, dit inte hundarna får gå, går inte vi.
