Solen värmer men vinden är kall, nordlig som den är. På med tröjorna och så ut för den första titten på livet. Förutom att alla träd och buskar neg i vinden var allt precis som vanligt. När huvudet kändes tillräckligt urblåst gick vi inomhus för att inta frukosten, som förövrigt smakade väldigt bra. Efter kaffe är vi redo för dagen. I mitt tidigare liv före njurens strejk och jag fick förhållningsregler av läkaren, drack jag te. Men eftersom jag har en hästskonjure som endast fungerar i en tredjedel av den, gäller det att vara försiktig. Så tein är för farligt men måttligt med koffein är ok. Kan ju avslöja att det var då jag fick åka ambulans för första gången och det med sirener på. En akut dialys med kanylen rakt in i aorta, och när jag kvicknade till var jag fruktansvärt sugen på pizza. Tyvärr var allt stängt då klockan var runt midnatt och Boden har inte nattöppna restauranger. Fick smörgås med kaffe istället då jag låg inne på IVA. Så vad gör lite blåst egentligen?

Efter morgonbestyren idag tog vi det lugnt och sedan var det dags för JR att koppla Turbo som hade tid hos veterinären. Dags för vaccinering av de årliga doserna. Nu när vi har veterinären på gångavstånd så kan vi gå dit bort vilket är en fördel då all toalett är klar vid framkomst. Jag och Kuma stannade hemma och gjorde ny apelsinjuice till morgondagens frukost.

Då kom tankarna och jag kom ihåg nästa gång jag fick åka ambulans. Det var 2016 då vi just kommit hem från semestern i Frankrike. Jag var hos pappa som fortfarande bodde själv då och jag skötte hans inköp samt lämna in lotto och travkupongerna. Brukade hämta dessa kuponger dagen innan inköpen av matvarorna. Därför hämtade jag dem vid hans köksfönster, då han bodde i en marklägenhet. En liten backe var det upp till fönstret och just denna dag hade det duggregnat hela dagen. Jag hade gått ett par mil med hundarna innan och var rätt trött. Hejade på pappa vid fönstret, greppade kupongerna och svängde runt, halkade men vänstra foten halkade till och jag hörde tre knak i följd. Visste att här var något brutet och visst var det så. Rejält också för varför göra något halvdant?

Ringde ambulans och JR som var på sitt arbete. Sen kom smärtan och den var ordentlig må jag säga. Kommer inte ihåg ett smack av den amulanresan heller.

När JR och Turbo kom hem igen berättade han att vår tös fått ännu en spruta vaccin. Från och med nu är det obligatoriskt att vaccinera hundar för hjärtmask som de äckliga myggorna sprider. Det är tre sorters myggor som sprider smittan och tydligen har det ökat med en av dessa sorter här nere. Två doser ska hundarna ha och vi har fått tid för nästa för Turbo. Kuma får vänta tills nästa år. Eftersom han har så tjock päls klarar han sig sade veterinären. Hoppas hon har rätt. Man ska nämligen ta denna vaccin i samband med de andra och Kuma har ju redan fått sina tidigare i år.

Jag skrev ju att jag åkt ambulans tre gånger, så här kommer min tredje tur. Det var ett år efter min andra tur och jag hade börjat få gå på foten igen. Därför gick JR och jag ut med hundarna på en hyfsad promenad runt byn. Kan nämnas att vi hade tre stora hundar då. Vi kom hem och jag skulle duscha. Satte mig för att utföra en del ärenden på tronen innan och hela världen började snurra som en karusell. Nu tänker någon kristallsjuka, men det var inte orsaken. Som jag skrev tidigare ska man ha något så ska det vara ordentligt. Jag hade lyckats få en virus på balansnerven. Fråga mig inte hur man får det för jag har ingen aning om det. Men det hela bar sig inte annat än att jag fick ledas ut till ambulansen som en aspackad människa. Då hade jag suttit med huvudet i en hink ett bra tag och trodde att nu försvinner jag snart från denna värld. Gå kunde jag ju inte riktigt annars heller men nu var det riktigt illa. Gissa vilken lättnad när världen stannade och jag inte behövde hålla mig i sängen för att inte ramla av.

JR ringde och bokade tid för vårat läkarbesök och vi fick tid på fredag denna vecka. Dags att förnya våra mediciner och jag hoppas vi slipper en massa prover efteråt och återbesök. Men i morgon blir det hemma som gäller för både oss och hundarna. Turbo är trött efter dagens äventyr och sover hela tiden. Lite mat i magen och en kort tur i trädgården så var hon nöjd med dagen. Kuma var nöjd bara de kom hem.

Vi trodde det skulle bli en lugn kväll, men vinden har bara ökat hela tiden. Av någon anledning har vi plast under taket och det låter som vi har hela riverdancegänget ovanför oss ibland. Man sätter plast på innertaket för att det ska blåsa genom och inte bli fuktskador. Tur att vi inte har dessa nordliga vindar mer än någon gång om året. Det avtar nog snart.

Onsdag i morgon och hoppas ni får en fin sådan. Jag kallar den alltid Lillelördag som man gör i Göteborg.