Jag tog morgonpasset idag vid åtta eftersom Lino vaknar då och behöver gå på toaletten. Turbo lallar med men är inte särskilt intresserad. Hon lade sig och väntade vid dörren tills lillebrorsan var klar. Sen gick vi in och somnade om till framåt elva. När vi öppnade dörren då hade det regnat rejält. Men solen sken och det var så förbaskat fuktigt i luften. Man blev svettig av precis ingenting.

Vi tog av tratten idag och det visade sig att det halsband vi har inte passar så bra. Därför bestämde vi oss för att köra in till Beziers och handla lite. Samtidigt hade vi ett par säckar med trädgårdsavfall att slänga så vi startade med det.

Så efter frukost steg vi in i Mackan och fy vad varmt det var innan ac:n var igång. Men när vi var framme vid återvinningen började det bli skönare och då hade vi endast åkt i knappt fem minuter. Jag skulle kunna gå in och handla på Jaia utan svettblankt ansikte.

Här körde vi förbi 34:an som jag brukar handla våra växter hos. Men idag var det inte det jag skulle köpa utan en del saker till Lino. Så det blev ett halsband i militärfärg med vita inslag kamouflage kallas det väl,en tyguggla och ett snöre med en boll mitt i. Passade på att köpa ett storpack med pressade tuggben, då Lino inte är van vid hårda ben. Men det är bra att ha som belöning vid inkallning som vi tränar en hel del på nu. Bara att bryta en liten bit som belöning. Något annat som kom med hem var en gummivante för att borsta Lino som har en slät päls och inte behöver borstas med kardborre som Turbo. Fyra kilo vildfågelfrö var så det sista som hamnade i kassen.

Vi glömde eller rättare sagt så glömde jag ta med Linos lilla bädd men en av soffkuddarna dög bra tyckte han. Jag sitter i baksätet vid bordet så Lino ska känna sig trygg och det verkar han ju göra. Eftersom det var lite väl jobbigt väder bestämde vi oss för att köra en sväng.

Jag fotade åt sidan när vi körde förbi och det är rätt skönt att sitta i soffan för det är sällan man har solen i ögonen.

Vi tog till vänster vid rondellen nära Carrefour och mot Serignan plage som är ett typiskt semesterställe. Nu när säsongen är på sin upphällning var det rätt lugnt och många restauranger och affärer har stängt. Så denna gång var det lätt att komma fram och vi såg en del badklädda gå mot stranden. De var väldigt bruna så som jag aldrig skulle vilja vara idag.

Själva byn Serignan ligger längre in åt landet och är väldigt fin. Men vi valde att stanna i bilen idag. Promenader får det bli senare i höst när det är svalare ute.

En kort kisspaus för Lino innan vi körde hemåt. Vi vill ju träna honom att åka i husbilen och även så att han förstår att vi alltid kommer hem igen. Så när vi stannade utanför grinden och JR tog emot honom genom bodelsdörren blev han både förvånad och väldigt glad. Sedan var det ju de nya leksakerna som alla gjorde succé. Hans fostermamma hade köpt en gummianka och ett mjukisdjur så dem har han också.

Det blev väldigt mycket lek och bus eftersom tratten är av nu. Lino sprang fram och tillbaka från framsidan till baksidan så Turbo som försökte hinna med ,blev helt slut.

Han blev så uppskruvad så att vi satte på honom kopplet eftersom han blir lugn nästan direkt då. Ni vet hur barn blir när de blir övertrötta. De vill aldrig sluta leka och tillslut blir det bara en massa otyg. En sjuåring vill inte sova fast han är trött. Men vi tog undan leksakerna och och lite kelande så somnade han en stund och efter det blev allt lugnare. För en liten kille som befunnit sig bunden vid ett element är ju bara allt så roligt när man kan springa och vår trädgård är en spännande sådan. Mycket att titta på och lyssna efter. Allt är så mycket nytt för honom just nu och nu när han slipper tratten runt halsen leker livet.

I morgon har Lilleman varit hos oss i en vecka och han börjar verkligen blomma ut. Det är alltid så roligt att se hur hundarna förändras för var dag ser man en förändring. Lino har börjat prata en del och nu slår han tassen på ytterdörren när han vill gå ut. Ja, ni kommer att få följa med på Linos resa och uppväxt.