På den större gatan vid baksidan av vårat hus är det vinbondehus förutom det gamla bageriet där Mac Scott bor med familj. Längst ned mot förbifartsleden är det en stor tomt där det mest ligger skrot och bortanför den tomten är ett vinfält som inte har brukats sedan vi flyttade hit. Det ligger i träda med andra ord. Där har det kommit upp en skylt att det ska byggas bostadshus. Vad som ska hända med huvudbyggnaden vet vi inte men det har varit folk och tittat på det. Det är en stor tomt som tillhör det huset också. När byggandet ska komma igång vet vi inte heller men det blir nog bra med det.
Rätt skönt att det inte kommer att byggas alltför nära oss och då tänker jag på ljudet av maskiner och bilar som kommer att köra där. Fast jag tycker att det är trevligt att de piffar upp byn med fina hus och att det uppförs bostäder.
I morse när vi satt ute och tog det lugnt innan frukosten var det en polishelikopter som snurrade runt över vinfälten. Det verkade som att de ringade in någon eller något och tydligen fick de tag i det de sökte för det slutade innan vi gick in. Det var ju bra och vi fortsatte vår dag. JR hade en diger lista som han tog med sig till Super-U. Alltså dags för veckoinköp med andra ord.
Jag höll ställningarna hemma som vanligt och hundarna höll mig sällskap. Passade på att genomföra dagens fransklektioner som gick bra. JR genomförde sina efter att vi ätit var sin kokt med bröd. Bra att vara mätt i magen när man ska koncentrera sig.
Tror det varit lite varmare idag och vi stannade ute ända tills det blev mörkt. Temperaturen låg omkring +30 och livet under parasollet är att föredra då. JR passade på att beställa klippning av mig och jag bokade in honom på lördag. Bra att göra sådant då vi kan hålla till utomhus.
Tror att det är fullmåne ikväll och den ska vi titta på vid sista kvällsturen. Fredag i morgon och det är ju skönt.
Vi hade ställt våra väckare på tio idag men jag vaknade en halv timme tidigare av en åsksmäll och Lino låg vid mina ben hoppade till. Sedan slumrade jag bara och kelade med Lino som var en del feberhet. Så bra att vi har tid till veterinären idag. En stund för morgontoalett för hundarna och en liten för frukost till dem. Sedan körde JR och Lino iväg. Vi går inte med hundarna på gatorna under sommarmånaderna. Vill inte att de ska bränna trampdynorna.
Jag bäddade sängen och Turbo låg och väntade på att de skulle komma hem igen. Lino hade fått två sprutor med antiinflammatorisk medicin och var lite trött men åt sin frukost. Sedan ville han mest sova och det var nog det bästa. Han har inte blivit stungen av något bi utan troligtvis har han fått in en träbit som gjort hål vid tungan. Om träbiten är kvar eller inte vet vi inte och det får tiden utvisa. Vi har ny tid till lördag morgon och har inte svullnaden släppt så måste de öppna upp och det är något jag inte hoppas på. Men vi får se hur det är i morgon.
Lino blev betydligt piggare efter att de fått sin middag och förutom att han dregglar ur sin högra mungipa där han är svullen så är han mer lik sitt vanliga jag. Så febern har gått ner och nu håller vi tummarna att svullanden ska bli mindre. Vi har fått medicin som jag ska ge i morgon så nu hoppas vi på att vår lilleman ska må mycket bättre.
Men det var så roligt att se hur Lino sprang runt i trädgården igen. Nu har han inte ont eller har hög feber och det är skönt. Han åt hela sin middag och det är viktigt. Vi har ärligt sagt varit riktigt oroliga. Men nu när vi har medicin och en snar veterinärvård känns det bättre.
Musikfest överallt i varje gathörn och musik strömmar ut från fönstren. Men vi vaknade av bankande då grannen sätter in jalusier och byter ytterdörr. Men det var inte alltför tidigt så vad gjorde det. En stunds kel med Lino som är lite nere nu. Vet inte vad han råkat ut för men tror att det är en eller flera jordgetingar. Han har en stor svullnad på höger käke. Vi bestämde att JR skulle köra till vår veterinär även om vi inte hade någon tid. Men först frukost och Lino åt bra om än lite ansträngt. Sedan var han lite orolig och så körde de iväg.
Nu var inte någon veterinär tillgänglig och vi fick tid till i morgon klockan elva. Vi håller koll på honom och han är fortfarande lite sum. Men han åt sin middag och det är ju bra Annars har han mest sovit och vi har hållit honom sval med våta handduk. Han är fortfarande svullen på höger sida och jag har tittat efter märken efter bett men kan inte se något. Längtar mest till i morgon nu. Han sover lugnt och andas regelbundet så det är nog okej som systern sade hos veterinären men hon ville att vi skulle kolla upp honom i morgon så det ska vi absolut göra.
Jag och Turbo bäddade sängen och pysslade om lite växter. Men det var samma våta fuktiga luft idag så vi tog det lugnt. Torkade av bordet och det var brunt av sharasand, Tyckte väl att molnen var ovanligt bruna igår. En regnskur hade kommit under morgonen och det var sand i den skuren Tråkigt då JR tvättade Mackan igår som nu har brunt tak igen. Men det blir en tur till tvätten inom en snar framtid igen då.
JR har grävt fram kring alla växter idag och det gör vi för att vattnet stannar och sakta rinner ned kring rötterna. Eftersom jorden är så torr rinner vattnet ner och växterna får inte den våta de behöver. Vi vattnar med kannor ungefär var tredje dag och det verkar vara okej.
Fler blommor som slår ut och detta är begoniar, ursäkta om det är fel benämning på våra fina klätterväxter vid vår udde. De växer ordentligt i år och det är andra året vi har blommor på dem. Så vackra klockor som är orange.
Hoppas verkligen att Lino får tabletter i morgon som gör att han mår bättre. Håll tummarna. Han sover lugnt nu och snart gör vi det allihop.
Vår lilleman blir ett år idag och så han har utvecklats under de fem månader han varit hos oss. Han har växt både fysiskt och psykiskt. Men han är fortfarande vår keliga kärlekssökande kille. Han söker tryggheten hos oss och är lite ängslig av sig. Ingen stor och tuff kille med andra ord. Men så jag kommit att älska denne lille kille.
Jag köpte några klövar igår så idag firade vi med att hundarna fick var sin. Det blev en succe och sedan hade de full sjå hela dagen. Jag satte igång en tvättmaskin och sedan satte vi oss ute i solen en lång stund. Det var varmare idag och vi njöt allihop ute i solen.
Turbo har en favoritplats och det är denna. I skuggan men med en bra utsikt. Det blir ännu bättre sedan när vi sätter upp parasollet. Lino som saknar underpäls älskar att ligga i solen och värma sig. Sällan han föredrar skuggan men mitt på dagen lägger han sig där då det blir för varmt.
Jag köpte även en repboll igår som han har lekt med ordentligt. Det är den som syns till vänster i bild. Tyvärr lät JR honom ta in den igår kväll och då är det bara tugga sönder som finns på agendan. Jag förbjöd sådana saker då den ska lekas med ute i trädgården så ett tag till ska den väl hänga med.
Ny apelsinjuice pressade jag idag och nu börjar kilopriset gå ner ordentligt på citrusfrukterna. Juicen blir så söt och god så där behövs absolut inget sötningsmedel. Ska bli gott till frukosten i morgon. De har lovat ännu varmare väder så det blir en dag ute i trädgården.
Vet inte varför men jag tycker mest om de rundade hörnen så det är därför jag använder mig av den mallen.
Bra början på februari och vi kan nog snart ta av oss fleesjackorna som jag tänker tvätta innan de hängs undan till nästa vinter. Härligt!
Jag börjar dagen som vanligt med att skaka täcken och dammsuga underlakanet. Visst tycker en del kanske att det borde vara lättare att inte låta hundarna sova hos oss. Men hos oss får de det och jag ser till att allt är rent tills det är dags att sova igen. På dagarna har vi ett rätt fult överkast som är väldigt bra när man har hundar. Vi brukar köra till grannbyn där de har stora tvättmaskiner och tvätta överkastet. Lino har upptäckt att det är skönt att sova på sängen om kvällarna och som jag har berättat är han lite obstinat när han är övertrött. Igår kväll lyckades han tugga sönder dragkedjan på en av kuddarna vi har på sängen.
Jag hade med andra ord en uppgift att sy ihop fodralet idag. Det gjorde jag då JR var till vår veterinär med Lino. Turbo placerade sig ute vid trädäcket och sov. Bäst att passa på när brorsan inte är hemma och springer runt.
Liten kille var mycket glad att komma hem igen. Så efter middagen blev det full fart och Turbo hängde väl med i några rejs tills hon blev trött.
JR var trött efter promenaden och vi satt ute och gick igenom allt med Linos vacciner. Han ska tillbaka den 22:a denna månad för påfyllnad och pass. Jag har ju glömt att berätta att Lino väger 23,5 kg idag och det betyder att han gått upp 1,5 kg sedan vi hämtade honom. Trodde det var något mer men vi jobbar på det. Han bör minst väga 25 kg . Nu ser man inte revbenen så tydligt längre och det är mysigare att kela med honom.
Vi kan ju verkligen inte stoppa denne glada kille från att springa runt om dagarna. Han har ju så mycket livsglädje så man blir bara glad av att titta på honom. Vår granne vinbonden har så roligt åt denne lille kille som skuttar runt i vår trädgård.
Tånkte ta ett foto till hans pass och detta kanske kan vara något. Men jag har inte visat JR ännu och duger inte detta så får jag göra ett nytt försök. Vad säger ni, duger detta som passfoto?
Jag tog morgonpasset idag vid åtta eftersom Lino vaknar då och behöver gå på toaletten. Turbo lallar med men är inte särskilt intresserad. Hon lade sig och väntade vid dörren tills lillebrorsan var klar. Sen gick vi in och somnade om till framåt elva. När vi öppnade dörren då hade det regnat rejält. Men solen sken och det var så förbaskat fuktigt i luften. Man blev svettig av precis ingenting.
Vi tog av tratten idag och det visade sig att det halsband vi har inte passar så bra. Därför bestämde vi oss för att köra in till Beziers och handla lite. Samtidigt hade vi ett par säckar med trädgårdsavfall att slänga så vi startade med det.
Så efter frukost steg vi in i Mackan och fy vad varmt det var innan ac:n var igång. Men när vi var framme vid återvinningen började det bli skönare och då hade vi endast åkt i knappt fem minuter. Jag skulle kunna gå in och handla på Jaia utan svettblankt ansikte.
Här körde vi förbi 34:an som jag brukar handla våra växter hos. Men idag var det inte det jag skulle köpa utan en del saker till Lino. Så det blev ett halsband i militärfärg med vita inslag kamouflage kallas det väl,en tyguggla och ett snöre med en boll mitt i. Passade på att köpa ett storpack med pressade tuggben, då Lino inte är van vid hårda ben. Men det är bra att ha som belöning vid inkallning som vi tränar en hel del på nu. Bara att bryta en liten bit som belöning. Något annat som kom med hem var en gummivante för att borsta Lino som har en slät päls och inte behöver borstas med kardborre som Turbo. Fyra kilo vildfågelfrö var så det sista som hamnade i kassen.
Vi glömde eller rättare sagt så glömde jag ta med Linos lilla bädd men en av soffkuddarna dög bra tyckte han. Jag sitter i baksätet vid bordet så Lino ska känna sig trygg och det verkar han ju göra. Eftersom det var lite väl jobbigt väder bestämde vi oss för att köra en sväng.
Jag fotade åt sidan när vi körde förbi och det är rätt skönt att sitta i soffan för det är sällan man har solen i ögonen.
Vi tog till vänster vid rondellen nära Carrefour och mot Serignan plage som är ett typiskt semesterställe. Nu när säsongen är på sin upphällning var det rätt lugnt och många restauranger och affärer har stängt. Så denna gång var det lätt att komma fram och vi såg en del badklädda gå mot stranden. De var väldigt bruna så som jag aldrig skulle vilja vara idag.
Själva byn Serignan ligger längre in åt landet och är väldigt fin. Men vi valde att stanna i bilen idag. Promenader får det bli senare i höst när det är svalare ute.
En kort kisspaus för Lino innan vi körde hemåt. Vi vill ju träna honom att åka i husbilen och även så att han förstår att vi alltid kommer hem igen. Så när vi stannade utanför grinden och JR tog emot honom genom bodelsdörren blev han både förvånad och väldigt glad. Sedan var det ju de nya leksakerna som alla gjorde succé. Hans fostermamma hade köpt en gummianka och ett mjukisdjur så dem har han också.
Det blev väldigt mycket lek och bus eftersom tratten är av nu. Lino sprang fram och tillbaka från framsidan till baksidan så Turbo som försökte hinna med ,blev helt slut.
Han blev så uppskruvad så att vi satte på honom kopplet eftersom han blir lugn nästan direkt då. Ni vet hur barn blir när de blir övertrötta. De vill aldrig sluta leka och tillslut blir det bara en massa otyg. En sjuåring vill inte sova fast han är trött. Men vi tog undan leksakerna och och lite kelande så somnade han en stund och efter det blev allt lugnare. För en liten kille som befunnit sig bunden vid ett element är ju bara allt så roligt när man kan springa och vår trädgård är en spännande sådan. Mycket att titta på och lyssna efter. Allt är så mycket nytt för honom just nu och nu när han slipper tratten runt halsen leker livet.
I morgon har Lilleman varit hos oss i en vecka och han börjar verkligen blomma ut. Det är alltid så roligt att se hur hundarna förändras för var dag ser man en förändring. Lino har börjat prata en del och nu slår han tassen på ytterdörren när han vill gå ut. Ja, ni kommer att få följa med på Linos resa och uppväxt.
Steg upp tidigt idag då vi hade en bit att köra. Vädret var perfekt för att köra i lite molnigt och sol emellanåt.
Trädäcket etapp två är klar. Både jag och JR är mycket nöjda med hur det blev. Nu är etapp tre kvar och sedan är vi klara med byggande på ett bra tag. Vi har inga planer på något mer. Lite svalare väder ska det bli och det passar bra att hålla på med byggande och det som ligger närmast klippa buskar. Men idag hade vi annat för oss.
Vi gjorde ett kort stopp innan vi körde in i byn så Turbo fick gå på toaletten och vi andra också. Sedan var vi in till fostermamman och fick direktiv om tabletter och lite småttan och gottan angående Lino eller som han kallades hos henne Livio. Men han har båda namnen och vi kommer att kalla honom Lino som är passande på honom och vårat smeknamn blir Lilleman när han väl lyssnar på det första. Han lyssnar faktiskt väldigt bra till Lino redan nu.
Inte så tydlig bild men det gör inget då han inte är så vacker med tratten runt halsen och se så mager han är. Läste i hans papper att han vägde 19 kg när han kom till fostermamman och efter två veckor hos henne väger han nu 22 kg. Märk väl att detta är en hund som är modell större och ska ha minst en labradors storlek. Så vi ska sakta men säkert se till att han ökar i vikt.
Vi har låtit honom gå runt i trädgården och Turbo går lös utan problem. Än så länge får Lino vara kopplad då han gärna vill leka och Turbo är inte redo för det ännu. Men det har gått över förväntan för Turbo går förbi honom utan problem och det är bara Lino som blir uppspelt. Mycket nytt för båda hundarna men de verkar anpassa sig bra till situationen.
Ska försöka få till lite bilder på Lilleman utan tratt också. Men han ska ha den tills 8:e september då allt ska vara läkt.
Vi var alltså framme vid den lilla byn i västra Frankrike. Hittade dit vi skulle och resultatet blev bra.
Låt mig presentera vår nya familjemedlem Lino 7 månader som är en en labradorblandning. Så kär och han ville bara kramas hela tiden. Turbo accepterade honom och det kommer att bli så bra. Vet inte så mycket mer om hans bakgrund än att en dogrescue hämtade honom i hans tredje hem, Ja ni läste rätt TREDJE HEM. Han var fastbunden i ett element hela dagarna och fruktansvärt mager. Nu är han sedan ett par veckor i ett fosterhem hos en helt underbar människa. Vi kunde inte ta med honom hem direkt då han ska vaccineras och kastreras på måndag nästa vecka.
Men på tisdag hämtar vi honom. Skrev på adoptionshandlingarna idag så nu är han vår. Det känns bra och med en valp får vi fullt upp. Vi ville ha en svart hund då de oftast blir kvar längst hos de som tar hand om hundar. Fostermamman har lyckats öka vikten 2 kg på Lilleman som kommer bli hans smeknamn när han väl är hemtam och lyssnar ordentligt på sitt namn. Vi ska nog kunna få lite mer hull på honom.
En vecka sedan Kuma somnade in och hans namn är för evigt inristat i mitt hjärta. Turbo stirrar inte mot grinden, men det kan bero på att hon är trött efter de sista dagarnas resor. Men man märker att hon inte är sitt vanliga glada jag. Hon äter men är inte lika matglad som tidigare. Hoppas att det ändrar sig när Lino kommer.
En del klarar inte av att ta in en ny hund då den älskade vännen somnat in, men vi har ju haft tre hundar i minst femton år och det var hemskt att förlora Unkas och endast ha två. Att nu förlora Kuma och bara ha Turbo kvar kändes som att vi fick ett stort hål i livet. Vi tappade fotfästet och JR var helt utom sig. Som tur är fick vi hjälp av underbara U som kopplade ihop oss med I och de fann vår lille kille.
Ett nytt kapitel börjar och nu kan vi se framåt igen.
