Morgonen verkade lovande men sedan vände det till att bli urtrist igen. Jag satte lakan i tvättmaskinen och hade tänkt att fortsätta med busken men det fungerade väldigt dåligt då det började duggregnade. Så vår cykling fick vi göra inomhus. Lite trist tycker jag. Det är ju härligare att vara utomhus.

Därför blev det inte fotat något idag heller så jag kör en fotoresumé av år 2014.

Februari var antagligen inte så mycket att spara på bild och hundarna föredrog att sova bort den månaden. Tyvärr kommer jag inte ihåg hur vädret var då.

Vi gick långa promenader med hundarna varje helg och det var rätt mysigt när vädret var som på denna bilden i mars 2014. Då kunde vi gå med alla tre samtidigt. Barmark var något vi föredrog och detta var ju innan jag bröt benet så jag gick i rask takt och ibland tyckte JR att jag gick alldeles för fort. Jag gick ju minst en mil varje dag så jag var vältränad vilket inte JR var som fortfarande var bunden till att kontor om dagarna.

Påsken inföll i april 2014 och vi körde upp till den årliga wolfdogträffen som anordnades i ett naturskönt område. Kommer inte ihåg vad det hette men vi stannade över natten här på en naturcamping vid Kroktjärn. På träffen fick vi bekanta oss med olika ägare till Sarloos wolfhound och Tjeckoslavakien wolfdog. Det blev långa promenader i skogen och diskussioner om hundar.

Det blev ett par turer till Lundåkrahamnen vid Landskrona i maj, när vädret medgav till en del uteliv. Vi trivdes enormt bra här med vattnet,båtarna och skogen så nära. Men vi körde även till Ystad och reningverket då och då.

Nationaldagsfirande i Anderslöv och då tågar man från brandstationen upp till idrottsplanen där det snart ska byggas en utomhusbassäng som en anderslövsbo skänkte pengar till på 60-talet men fotbollsklubben har motsatt sig att en av planerna skulle vigas till detta. Tvisten blev löst och barnen i byn kunde äntligen få ett bad på sommaren. Kan berätta att det är ett populärt ställe att vistas på för de som bor i byn.

I juli 2014 var det dags för semester och då diskuterade vi när vi skulle pensionera oss för vi var less på ekorrhjulet. Vi hade på känn att detta skulle bli den sista sommaren i Sverige så vi körde en vårtur till Öland och Degerhamn som var en fin ställplats på den tiden. Vi tog med oss ”farmor” som vi kallade min svärmor. Hon älskade den vecka vi tillbringade där. Sedan körde vi en kort tur vid Göta kanal och Västkusten. Vädret var riktigt fint och det är ett fint minne vi har från vår sista semester i Sverige.

Eftersom jag avvecklade mitt företag i augusti detta år och JR planerade att pensionera sig lite senare hade jag massor av tid att ägna mig åt hundarna vilket jag är glad för idag. Fotot är för övrigt taget på väg 9 mot Ystad. Den väg som går utmed kusten och som är så fin.

Våra tre musketörer var tajta och så lätta att få ha hand om. Ett väldigt fint gäng och vi saknar varenda en av dem. Riktiga husbilshundar som älskade att åka runt med oss. Vilka härliga somrar vi haft och så beresta dessa hundar blev. De har doppat tassarna i atlanten, medelhavet,östersjön, nordsjön och flera olika insjöar.

Oktober och vi gick många promenader i denna fina allé. Jag för min del tyckte att detta var höjdpunkten på min tur med Nellie och Kuma. Jag gick en annan väg med Unkas som gärna ville träffa lite folk och det gav omväxling för mig. Eftersom jag inte behövde skynda mig in till datorn och jobb så var dessa promenader så njutningsfulla.

Vid denna tid hade vi börjat titta på de engelska programmen som En plats på landet, Borta eller hemma och liknande. Så vi fantiserade och längtade. Nu började planerna på att flytta från byn och huset utkristallisera sig. Vi var klara med denna period men inte helt klara med var vi skulle ställa kosan. Österlen funderade vi på, även borta mot Barsebäck och det enda kravet jag hade var att vi inte skulle flytta uppåt i Sverige. Öster, väster eller söderut var mina krav. Som tur var höll JR med om dessa riktningar.

December blev snöig och ledsam då Nellie drabbades av livmoderscancer. Vi lät henne somna in och det blev så tomt hemma. Jag älskade den lilla spjuvern som doftade parfym på hjässan. Vi satt ofta på sängen och jag med näsan i hennes päls. Nu var det bara grabbarna kvar och de tydde sig till varandra ännu mer.

Varför kan inte hundar ha ett lika långt liv som vi människor? Nellie blev 11 år och jag är glad för alla åren vi fick med henne.