Saharasand på min ära

Annonser

Inte så mycket men ett fint lager har lagt sig på taket på Mackan och på bordet ute. Så vi har hållit oss inomhus mesta delen av dagen med dörren öppen så hundarna kunnat gå ut när de ville. Men först var det ju min provtagning vi körde till. Lilla systern bad så mycket om ursäkt för att ha slarvat bort mina blodprover och jag är bara glad att det inte var urinprovet hon slarvade bort. Nu kostade allt gratis och det var ju ännu bättre.

Vädret idag var inte något att hurra för då vi hade sand från Sahara som svepte in. Ibland såg himlen beige ut och det droppade sakta uppifrån. Så JR tyckte att han kunde göra veckoinköpen idag istället för i morgon. Hundarna och jag var mest inomhus och väntade. Alltså inga foton utan det blir en återblick från år 2016.

Januari 2016 var rätt kylig. Jag frös nog en hel del minns jag. Det har aldrig varit en höjdarmånad tycker jag. Julen över och nu bara en grå kall arbetsmånad utan någonting som kan lätta upp livet.

I februari tittade snödroppar fram och det var relativt snöfritt. Något som jag uppskattade för mina promenader med hundarna kändes mycket säkrare.

Mars hade JR börjat förbereda sig inför att pensionera sig och jag var nästan framme vid mitt ögonblick. Jag körde ju jobba light sedan 2014 och översättning är väldigt fritt. Men JR arbetade utanför hemmet och han var rejält less nu.

April och våren var på väg hoppades vi. Men den månaden är lurig och nog hade vi både fina dagar och dagar då snöflingorna dalade ner. Halka och barmark om vartannat. Precis som det är i denna månad.

Min månad Maj bjuder ofta på fina soliga dagar och såhär års brukade vi kunna vistas ute i trädgården. Inte så vått utan torrt och fint i gräset. Min allergi frodas såhär års men jag bryr mig inte för jag älskar våren och det finns medicin.

Låt mig få presentera min älskade SuvEllen som jag kuskade runt i på skånes vägar. En rolig bil som var mycket manuell om så säger. JR tog bort baksätet och så hade jag en perfekt plats till hundarna som ju var två. I juni var det dags för besiktning och JR tvättade henne och då var hon som en drottning.

Juli innebar semester och den tillbringade vi här nere vid Medelhavet. Vi körde som vanligt via Moseldalen med ett två dagars stopp där. Sedan ner till kusten och Detta är Leucate vid Perpignan som bjöd på en del blåst. Sedan stod vi vid Gruissan och vi rörde oss vid de olika ställplatserna vid kusten. Det var då vi bestämde oss för att det var här nere vi skulle bosätta oss. Men exakt var visste vi inte allt. Vi körde upp till Puivert som ligger en bra bit upp mot pyreneerna och insåg att det inte var vår grej. Vi sökte inte ens upp huset som JR letat upp. Detta är ett ställe för de som tycker om snö och skidåkning. Inte det vi har tänkt syssla med då snö inte är vad vi längtar efter.

Augusti och jag bröt mina ben i foten och krossade fotknölarna. Det blev flera månader men stillasittande och hundarna fick vistas ute i trädgården om dagarna. Jag kunde inte ta mig ut och fick inte stödja på foten alls under flera månader. Pappa hamnade på sjukhuset och sedan på ett visstidsboende. Så där satt vi båda två i rullstol. ”Farmor” hamnade på äldreboende och JR hade flytten med hennes saker att ordna. Det var en rent ut sagt djäklig månad.

Slutet av september och jag blev äntligen av med gipset. Men fick fortfarande inte stödja på foten. Men jag hade fina vänner som tröstade mig när jag kände att det var jobbigt. För det var jobbigt och jag höll på att trappa ned på morfinet också. Avtändning från knarket och det var en omställning. Men det gick bra och sedan var det alvedon som hjälpte mig att lindra min värk.

Jag längtade efter att få gå ut och gå igen men hur skulle det gå? Oktober bjöd på så många fina soliga dagar 2016 och så jag längtade. Men nu hoppade jag åtminstone runt på kryckor vilket gjorde att jag var snabbare och behövde inte ha den tunga järnhästen som jag hatade. Under dessa månader av overksamhet byggde jag på mig onödiga kilon som fortfarande jagar mig. Jag som brukade traska runt minst en mil om dagen med hundarna. Hm.

Så kom november och jag tog mina första stapplande steg ute. Vi köpte filtskor som jag lätt kunde få på mig då vänster fot var enormt uppsvullen. Men det blev endast en vecka som jag kunde gå runt kvarteret innan snön kom och jag inte kunde gå ut mer. Jag tycker verkligen inte om snö efter detta år.

JR köpte Madame detta år och så fin hon var. Han har tidigare kört Landrover och som de flesta bilkännare vet så innebär det med x antal besök på bilverkstaden. Lite jobbigt för mig att komma upp i henne men hon var en automatväxlad så jag kunde köra henne. Min SuvEllen är ju en manuellväxlad vilket medförde svårigheter för mig då mitt vänstra ben och fot inte klarade av att köra henne. Så vi valde att sälja henne. Det gjorde ont i hjärtat men man måste vara realistisk.

Men vi hade en väldigt fin semester och sommar innan jag halkade på det våta gräset. Så det var en fin början på året och så glömmer vi slutet tycker jag.