Etikettarkiv: återblickar

Saharasand på min ära

Publicerat av
3
Annonser

Inte så mycket men ett fint lager har lagt sig på taket på Mackan och på bordet ute. Så vi har hållit oss inomhus mesta delen av dagen med dörren öppen så hundarna kunnat gå ut när de ville. Men först var det ju min provtagning vi körde till. Lilla systern bad så mycket om ursäkt för att ha slarvat bort mina blodprover och jag är bara glad att det inte var urinprovet hon slarvade bort. Nu kostade allt gratis och det var ju ännu bättre.

Vädret idag var inte något att hurra för då vi hade sand från Sahara som svepte in. Ibland såg himlen beige ut och det droppade sakta uppifrån. Så JR tyckte att han kunde göra veckoinköpen idag istället för i morgon. Hundarna och jag var mest inomhus och väntade. Alltså inga foton utan det blir en återblick från år 2016.

Januari 2016 var rätt kylig. Jag frös nog en hel del minns jag. Det har aldrig varit en höjdarmånad tycker jag. Julen över och nu bara en grå kall arbetsmånad utan någonting som kan lätta upp livet.

I februari tittade snödroppar fram och det var relativt snöfritt. Något som jag uppskattade för mina promenader med hundarna kändes mycket säkrare.

Mars hade JR börjat förbereda sig inför att pensionera sig och jag var nästan framme vid mitt ögonblick. Jag körde ju jobba light sedan 2014 och översättning är väldigt fritt. Men JR arbetade utanför hemmet och han var rejält less nu.

April och våren var på väg hoppades vi. Men den månaden är lurig och nog hade vi både fina dagar och dagar då snöflingorna dalade ner. Halka och barmark om vartannat. Precis som det är i denna månad.

Min månad Maj bjuder ofta på fina soliga dagar och såhär års brukade vi kunna vistas ute i trädgården. Inte så vått utan torrt och fint i gräset. Min allergi frodas såhär års men jag bryr mig inte för jag älskar våren och det finns medicin.

Låt mig få presentera min älskade SuvEllen som jag kuskade runt i på skånes vägar. En rolig bil som var mycket manuell om så säger. JR tog bort baksätet och så hade jag en perfekt plats till hundarna som ju var två. I juni var det dags för besiktning och JR tvättade henne och då var hon som en drottning.

Juli innebar semester och den tillbringade vi här nere vid Medelhavet. Vi körde som vanligt via Moseldalen med ett två dagars stopp där. Sedan ner till kusten och Detta är Leucate vid Perpignan som bjöd på en del blåst. Sedan stod vi vid Gruissan och vi rörde oss vid de olika ställplatserna vid kusten. Det var då vi bestämde oss för att det var här nere vi skulle bosätta oss. Men exakt var visste vi inte allt. Vi körde upp till Puivert som ligger en bra bit upp mot pyreneerna och insåg att det inte var vår grej. Vi sökte inte ens upp huset som JR letat upp. Detta är ett ställe för de som tycker om snö och skidåkning. Inte det vi har tänkt syssla med då snö inte är vad vi längtar efter.

Augusti och jag bröt mina ben i foten och krossade fotknölarna. Det blev flera månader men stillasittande och hundarna fick vistas ute i trädgården om dagarna. Jag kunde inte ta mig ut och fick inte stödja på foten alls under flera månader. Pappa hamnade på sjukhuset och sedan på ett visstidsboende. Så där satt vi båda två i rullstol. ”Farmor” hamnade på äldreboende och JR hade flytten med hennes saker att ordna. Det var en rent ut sagt djäklig månad.

Slutet av september och jag blev äntligen av med gipset. Men fick fortfarande inte stödja på foten. Men jag hade fina vänner som tröstade mig när jag kände att det var jobbigt. För det var jobbigt och jag höll på att trappa ned på morfinet också. Avtändning från knarket och det var en omställning. Men det gick bra och sedan var det alvedon som hjälpte mig att lindra min värk.

Jag längtade efter att få gå ut och gå igen men hur skulle det gå? Oktober bjöd på så många fina soliga dagar 2016 och så jag längtade. Men nu hoppade jag åtminstone runt på kryckor vilket gjorde att jag var snabbare och behövde inte ha den tunga järnhästen som jag hatade. Under dessa månader av overksamhet byggde jag på mig onödiga kilon som fortfarande jagar mig. Jag som brukade traska runt minst en mil om dagen med hundarna. Hm.

Så kom november och jag tog mina första stapplande steg ute. Vi köpte filtskor som jag lätt kunde få på mig då vänster fot var enormt uppsvullen. Men det blev endast en vecka som jag kunde gå runt kvarteret innan snön kom och jag inte kunde gå ut mer. Jag tycker verkligen inte om snö efter detta år.

JR köpte Madame detta år och så fin hon var. Han har tidigare kört Landrover och som de flesta bilkännare vet så innebär det med x antal besök på bilverkstaden. Lite jobbigt för mig att komma upp i henne men hon var en automatväxlad så jag kunde köra henne. Min SuvEllen är ju en manuellväxlad vilket medförde svårigheter för mig då mitt vänstra ben och fot inte klarade av att köra henne. Så vi valde att sälja henne. Det gjorde ont i hjärtat men man måste vara realistisk.

Men vi hade en väldigt fin semester och sommar innan jag halkade på det våta gräset. Så det var en fin början på året och så glömmer vi slutet tycker jag.

Inget snöande men regn idag.

Publicerat av
4
Annonser

Klockan kvart över tio ringde bilverkstan och meddelade att Mackan var klar och JR traskade iväg och hämtade honom. Ja, vår husbil är en han. Vår första Pärlan var en hon. Några hen finns inte i vår värld. För oss är det ett engelskt ord för höna och vad är de om inte honor. Det är i alla fall min uppfattning. Jag fotade himlen som hade tolv nyanser av grått i morse så jag lade ner fotandet redan där. Därför blir det lite skåpmat av bilder i kvällens blogg.

En bra anledning att börja fotografera. Nu fotar jag ju mest våra hundar och saker som växer i trädgården. Där klipper man inte av några huvuden. Men koppen påminner mig om att inte glömma att fotografera.

År 2016 hade vi Unkas,Kuma och Nellie. Aldrig något bråk eller osämja bland dessa hundar. Förresten så har vi inte haft det tills Turbo kom. Hon har haft en speciell bakgrund och det tog ett bra tag att få ordning på henne. Men idag är hon en lugn och snäll gammal dam. Tror även att Lino har en lugnande inverkan på henne.

Här är tösen drygt två år och lite villrådig hur framtiden skulle bli. Men både Kuma och Unkas visade att hon var välkommen och lekte med henne. Att ta hand om omplaceringshundar innebär alltid en del arbete. De har ju ett bagage med sig av erfarenheter och tyvärr ofta negativa sådana. Med Turbo visste vi att vi var hennes enda chans annars hade hon nog inte levt idag. Så även om vi var tveksamma så sade vi ja till henne. Det har varit en resa men ett steg i taget och nu är hon rätt tillbakalutad i sitt sätt. Men kan leka med Lino ibland bär andan faller på.

Jag slutar med en fin bild på Kuma som ändå fick tre år här i Frankrike och han älskade det. Vi har älskat vartenda pälsstrå på våra hundar och jag kan inte visa nog med foton på dem. Idag blev det lite återblickar på de som varit med oss sedan 2013. Men innan dem har vi ju haft tre andra pärlor och jag ska plocka fram lite bilder på dem en annan gång.

Mörbultad men levande

Publicerat av
4
Annonser

Så länge man har bägge fötterna ovanför jorden ska man vara glad. Låter det lite negativt? Det är ju en positiv tanke och är väl lite så jag känner dagen efter mitt fall. Öm lite överallt och ont i höger arm. Jaja, lite gnäll får ni tåla. Blir en del äldre foton idag och det är då jag har svårt att hålla något i min högerarm. Men det blir bättre så i morgon ska jag nog åstadkomma lite foton.

Sol och +20 har vi haft det här idag. En rätt stark vind som ändå var mild och inte kall. Inte alls något vi kan klaga på. Vi har tagit det mycket lugnt då jag inte kan göra så mycket mer och JR tyckte att det var en bra idé.

För elva år sedan hade jag en helt annan utsikt från köksfönstret och då kändes sommaren väldigt långt borta. Nog ville man lysa upp tillvaron då solen inte visade sig särskilt länge eller stark. Vi förberedde en julafton med våra två föräldrar. Skinkan var i ugnen och vi slog in paket till H och våra gamlingar.

Våra tre musketörer fick sig en promenad 2014 i ett snöfritt skåne. Unkas,Nellie och Kuma. Vi ville inte gärna vara i trädgården då det ofta var en geggig historia och de blev så smutsiga. Med det sagt så kan jag avslöja att vi haft tiklöp i många år och det verkar ju inte som vi lärt oss att det är en jobbig historia att ha hanar och tikar. Även om vi haft kastrerade hanar då de är omplaceringar. Lusten dör inte med att kottarna klipps. Men det blir inte några valpar om olyckan är framme.

Ja vi bodde i en by som ligger vid den berömda Landsvägen som Edvard Persson sjöng om. Hans födelsehus ligger någon kilometer utanför byn mot Ystad. Detta är en väg som går från Malmö till Ystad och därför ligger det flera Gästgiverier utmed den. En ligger i vår gamla by.

Den tidigare polisstationen var i många år byns tobaksaffär, tyvärr nedlagd idag. Men bredvid ligger det som då var häktet. Fortfarande kvar men idag en affär som säljer diverse kuriosa. Som vanligt här i skåne är det ett slott som ligger innan man kör in i byn och ett annat strax efter byn. Här bodde vi i arton år och H växte upp här.

2018 var vår sista vinter i byn och då fick vi ordentligt med snö. Då kändes det verkligen som vi fick nog av halka, kyla och skottning av snö. Sista julen och vi hade väl skinka men eftersom våra gamlingar var så skruttiga fick vi gå bort till deras äldreboende och tillbringa ett par timmar där. Det var lite sorgligt eftersom vi under fjorton år firat julen hemma hos oss med god mat och dryck. Men nu packade vi ihop våra saker och efter nyåret var det dags att avsluta kapitlet i byn.

Så här är vi nu och det är precis där vi vill ha våra fötter så länge vi är ovanför jorden.

Mitt i veckan och nu äär det endast två dagar till helg

Publicerat av
2
Annonser

Vi är ju förvarnade om generalstrejk på fredag så i morgon ska JR göra våra inköp. Det ser ut att bli mindre sol de kommande dagarna så idag Betsade JR klart trädäcket. Hoppas det inte blir regn så han kan stryka på ett till lager inom kort. Men vi får se hur det blir med den saken.

Fick lite flashbacks idag då några av de bloggar jag följer just nu är på väg ner genom Europa. Tänkte tillbaka på då vi var på väg ner och alla andra gånger då vi varit det. Känslan att nu startar ett nytt äventyr och all förväntan vi hade. Allrahelst 2019 då vi emigrerade.

När vi äntligen kunde köra över Öresundsbron som vi gått och tittat på i några veckor. Det var ju februari och jag var orolig för att det skulle komma ett snöoväder som det ofta kan göra i skåne. Men vi hade tur och kunde köra nedåt utan snö och halka. Vi ville komma ner till Frankrike så fort som möjligt då vi ju skulle leta hus. Vi hade ju ingenstans att bo mer än i husbilen Mackan. Andra år har vi ju kört ner på sommaren på semester och inte haft bråttom alls utan resan har ju varit en dela av äventyret som semester ju är.

2017 körde vi ner genom Alsace och stannade en natt vid ett friluftsmuseum. Där häckade massor av storkar. På morgonen kom det busslaster med turister och skolklasser för att gå in bland de gamla husen. Vi stannade inte utan körde vidare. Föga visste jag att en månad senare skulle jag ligga på MAS med bruten fot/krossade fotknölar och brutet ben. Tänk så fort livet kan förändra sig. Men vi hade en fin semester.

Ett år stod vi nere vid stranden i Leucate som ligger nära Perpignan. Inte långt från spanska gränsen. Det blåste som attan där och vi kunde inte vistas utanför husbilen mer än då vi rastade hundarna. Som tur var stod vi bredvid en stor buss som tog det mesta av blåsten. Döm om vår förvåning när vi en morgon satt och åt frukost och en kvinna kommer gående utmed stranden från Spanienhållet, dragandes på en jättestor resväska. Det var året då det vällde in migranter till Europa och Sverige. Vi kör ju alltid landvägen över broarna och det var långa köer från Tyskland till Danmark då tullen gjorde noggranna kontroller.

Ett år körde vi längs med floden Loire och blev riktigt häpna över att det var så lite vatten i den. Man använde sig av flatbottnade båtar utan köl för att ta sig fram. Men det var ändå vackert och sedan hamnade vi på Atlantkusten och det var en varm sommar minsann.

Ja tänk så många minnen som poppar upp igen. Många foton med våra hundar som vi hade då. Två gånger har vi kört invasionsvägen och det är en upplevelse som verkligen får en att tänka. Alla som dog när Europa skulle befrias. Det skulle inte få hända igen men det verkar inte som människan lärt sig något av historien.

Tänk vad vi förändrat allt här och jag kommer ihåg hur kär jag blev i vårat lilla hus. Så perfekt planering inomhus och vilken potential. Bara möjligheter och då visste vi inte att trädgården redan hade hyresgäster. Jodå, en familj med råttor bodde i hålan under stubben. Men med idogt arbete och med hjälp av tornfalkarna lyckades vi få bort allihop. Sedan dess är det vi,hundarna,ödlorna och en eller två grodor som bor här. Vi samsas bra och stör inte varandra.

Här knyter jag ihop berättelsen och återkommer i morgon som egentligen är idag ser jag på klockan.

Sol betyder tvättdag

Publicerat av
2
Annonser

Jag skyndade mig att mata tvättmaskinen med lakanen idag och de har torkat ute på tvättlinorna idag. Kan man säga att vi har lufttorkade lakan? Låter inte det exklusivt? Nåväl snart får jag hänga tvätten inomhus och ha på luftfuktaren. Men det blir ju fortfarande lufttorkad tvätt men inte soltorkad. Det har vi endast under våra varma månader. Skulle klippt av mina gamla snickarbyxor men det var en sådan oreda på trädäcket då JR byter en del plankor där. Får bli en annan dag eller kanske i morgon. Gjorde rent ett stort glasfat och tyckte nog att det var tillräckligt arbete för idag.

Vi satt och lyssnade till en ny ljudbok och jag glömde alldeles bort att fota så nu blir det en del gamla foton.

Regnvåta gångbanor har vi ofta gått på i skåne och ofta med duggregn som gjorde oss våta. Ni vet sådant regn som letar sig in under kläderna och gör att man är riktigt frusen när man kommer hem efter en timme ute med hundarna.

Fortfarande några luktärtor som blommade i september gjorde att jag blev glad. Allrahelst det år som jag var så att säga helt strandad inomhus. Som ni vet bröt jag foten/benet och krossade bägge fotknölarna.

Våta hundar är något vi varit vana vid och här ser vi en våt Unkas. Han hade för vana att torka av sig på JR:s byxor när vi kom in i garaget. Men vi hade placerat vårat torkskåp där och hade varma torra handdukar att torka av hundarna. Själva skalade vi av oss alla kläder och hängde in där. Det var inte ovanligt att vi endast hade kalsonger och trosor när vi gick in i huset.

Vi lyckades odla ett gräs till en buske och jag undrar hur stor den är nu om den finns kvar. Man vet ju aldrig vad de nya ägarna vill ha i sin trädgård men såhär hade vi det.

Vår baksida här har fått sin första oleander. Den har verkligen växt till sig och är så fin idag. Detta var i september 2019 då vi precis hade börjat med vår trädgård. H hade besökt oss och inomhus hade vi fått ordning på allt.

Vår palm hade kommit och JR var superglad och året var 2020. Idag är den inte lika fluffig om man säger så men den lever och det kommer nya blad.

År 2021 byggde vi vår pool och så vi slet, men den blev klar och vi fick oss några dopp även det året. Ljuvligt var det och är något som vi verkligen njuter av varje sommar. Så även denna vår tredje med pool.

Även förra året hade vi fina dagar i september och med vår nye familjemedlem var dagarna mycket roligare igen.

Tänkte köra en maskin med kläder i morgon och JR har en planka att byta. Så spännande är det en torsdag. Men först är det inköp som ska göras och jag ska försöka kapa benen på mina snickarbyxor. Jag har tjatat om det ett tag nu men jag hinner inte för det är annat att gör hela tiden.

Så kom det regn

Publicerat av
2
Annonser

Det har regnat i natt och inte så lite, då det fortfarande var vått på trädäcket när vi öppnade dörren vid halv elva. Ja vi tog en sovmorgon idag och det var så skönt. Ingen hund väckte mig utan jag vaknade nog först av oss allihop. Vi hade faktiskt på ac:n under natten och jag tror att vi alla sov bättre då vi fick en jämnare temperatur.

Eftersom det varit mest en gråmelerad himmel idag så har min inspiration för att fota uteblivit. Vi har haft varmt och varit ute hela dagen men solen har varit ovanför molnen och då fick alltså kameran vila. Därför kommer det att bli en del foton från tidigare år som jag tagit under september.

Våra tre älskade hundar som vi hade 2015 Nellie,Unkas och Kuma. Väl värda att få vara med i denna återblick då de gett oss så mycket kärlek och glädje.

Min vy under 2016 då det var året då jag bröt benet och krossade fotknölarna. Gissa om jag var less på den utsikten. Jag hade ju suttit i vårat bibliotek och arbetet de senaste tre åren och nu var jag instängd här i flera månader. Jag som brukade gå över en mil om dagen med hundarna. Det kändes ska jag säga.

2017 i september hämtade vi hem Turbo och hon är ju den sista av våra tre musketörer som fortfarande är hos oss. Alltid roligt att se hur ängsliga våra nykomlingar var och idag har hon blivit en stabil storasyster till Lino. Vi har jobbat med henne och det har varit både framgångar och motgångar då hon inte var van att leva med andra hundar. Men idag är hon en helt annan hund.

2018 var året då vi sålde vårat hus och började rensa ur arton års sparande. Tror JR körde över 14 turer till återvinningen och sedan sålde vi en del och gav bort en del. Vad vi slet och höll på. Sedan var det piffing för visningar innan allt var klart och vi kunde sätta fart med packning och sedan bodde vi i ett hus med lådor ett bra tag.

2019 nyinflyttade i vårat hus och nu hade vi en hel del att arbeta med. Men äntligen hade vi en trädgård igen och hundarna älskade det. Kuma och Turbo var glada igen efter att ha varit ledsna efter att Unkas fått somna in. Tre musketörer blev plötsligt två.

Palm inköpt 2020 och det var min present till JR som så gärna ville ha en på tomten.

Sedan byggde vi själva en pool 2021 och äntligen kunde vi svalka våra varma kroppar. Mesta jobbet gjorde ju JR och det var ett slitgöra men vi fixade den och så stolta vi är att vi utan hjälp eller guidning fick till poolen.

Förra året kom så Lino till oss och han var en tunn förskrämd kille som nästan bad om ursäkt för sin existens. Nästan så man får tårar i ögonen när man ser hur benen sticker ut vid baken.

Så var det slut på återblickar i september genom åren. Jag kunde kanske gått längre tillbaka men tyckte att det fick räcka såhär.

Vi gick iväg

Publicerat av
2
Annonser

Äntligen har blåsten mojnat och vi slipper tugga sand längre. En hel del moln på morgonen som skingrades rätt snabbt och solen bröt fram. Jag var snabb och satte igång en maskin med våra lakan. Vill gärna hänga upp dem snabbt så de hinner torka. Vi satt ute en stund innan det var dags att gå in och äta frukost. Bestämde att idag var det en bra dag för att hämta våra mediciner och jag ville ha ansiktskräm mm. Eftersom vi inte tycker om att stressa så skulle vi gå efter klockan två då lunchstängningen var över. Därför kunde jag hänga ut lakanen innan och det var bra då de var torra vid 18.00.

Jag valde att inte ta med kameran då jag ville ha mina händer fria och uppmärksamheten på Turbo hela tiden. Vi gick nere vid vinfälten och då behöver vi korsa leden två gånger, vilket är lite nervöst för mig. Jag har blivit det efter att min älskade Ragnar blev påkörd och avled av sina skador för flera år sedan. Men jag kan fortfarande uppleva ögonblicket och allt efter det som att det var igår. Men idag gick våra övergångar bra trots att Turbo är en del stissig. Alltså inga foton från idag så det blir lite återblickar från den 17:e april andra år i vårat liv.

2013 var vi en tur med husbilen till Öland med JR:s mamma kallad farmor av oss alla. Då var marken täckt av scilla så det lyste blått överallt. Vi var så glada att kunna ge henne denna upplevelse som hon verkligen uppskattade.

2014 var vi på vår första hundträff för Sarloos wolfhound då vi blivit ägare till Kuma till höger på fotot. Söta Nellie var vår sjukorsblandning och hade en hel del malanios i sig. Hon var min tös och luktade tvål på hjässan. Jag brukade köra ner näsan på hennes hjässa och snosa. Hon luktade så gott. Vid det tillfället var vi ägare till tre hundar och jag gick med Unkas och fotade vårat sällskap.

Bröderna brothers älskade varandra och blev otroligt tajta med åren. Unkas och Kuma fann varandra nästan direkt och när Nellie somnade in tydde de sig till varandra ännu mer.

Våren i skåne och avslutar bildkavalkaden denna gång med ett foto på en liten del av vår vanliga promenadväg. Detta är 2016 och det var som vanligt mest grå himmel med en hel del duggande om dagarna. Vi hade börjat tänka på att göra en stor förändring i vårat liv. Satt ofta och tittade på program som En plats i solen och liknande. Frågan var bara till vilket land vi skulle sätta våra nya bopålar. En fråga som sakta mejslades fram. Vi började ha en plan.

Så låt inte andra styra dina val utan gör dem själv vad andra än säger.

Andra advent

Publicerat av
4
Annonser

Jag har inte tänt något ljus idag för vi har varit lite busy med annat. Det vill säga så har vi gjort rent golven i vanlig ordning och jag har bytt lakan i sängen. Luktar så gott nu och vi känner oss väldigt nöjda. Det har blåst lite idag med och snömolnen cirklade runt byn men de var tomma när de kom förbi här. Jag har inte varit ute i så långa stunder idag utan hållit mig inomhus då jag känt mig lite snuvig. Så därför har jag tittat lite i mitt fotoalbum och kommer att visa lite bilder på den andra advent från tidigare år. Ibland är det roligt att titta lite tillbaka och minnas.



2012 så hade JR precis satt in våra skottsäkra plåtar i sovrummet. Samma plåtar de har på bilarna som är skottsäkra och dessa hamnade inte i USA som brukar vara fallet. Några dagar ute i det skånska vädret hade gjort dem så snyggt rostiga. En idé JR hade och som många tyckte var idiotisk. Jag tycker att det blev riktigt snyggt.

2015 hade det snöat och Unkas busade i trädgården med Nellie. Tyvärr finns inte någon av dem hos oss längre men vi har fina minnen när de var vår familj. Men fy så kallt det var och så vi halkade runt då snön töade och det var isigt överallt. Något som gjorde att vi flyttade söderut så snart det var möjligt.

2016 var vädret inte särskilt annorlunda i december. Jag hade brutit mitt ben och fot vilket gjorde att jag tillbringade mina dagar i vårat dåvarande bibliotek. JR byggde en skön bädd av gamla madrasser och hundarna turades om att ligga och sova där. Ibland kunde Nellie klämma in sig bredvid Unkas men Kuma ville mest ha mattan för sig själv. Jag tror att han inte gillade min järnhäst som stod bredvid mig. Jag fick ju inte stödja på foten i flera månader så JR byggde en ställning så jag kunde förflytta mig. Jag hatade den från första stund men behövde ha den. JR lämnade dörren halvöppen i uterummet och så tog jag mig till dörren dit för att släppa ut hundarna på dagarna. En sits på eländet gjorde att jag kunde sitta och titta ut på dem då de lekte och gjorde sina toaletter. Glad att jag hade hundarna som sällskap när jag var så instängd.

2017 Efter en dag i trädgården är det alltid gott med mat. Jag kunde gå ute men utan hundarna och pappa var glad att jag kunde handla till honom. JR gick med hundarna och vissa dagar var inte vädret nådigt kan jag lova. Men jag var bara glad att kunna gå ute överhuvudtaget. Ja, vissa dagar gick det ju inte då det var isigt och halt. Men nu kunde jag ändå gå ut i trädgården hjälpligt då hundarna var där. Kasta snöbollar och busa en del med dem. Det ojämna underlaget gjorde att jag fick ont men med paracetamol klarade jag av det och jag ville ju så gärna vara ute.

2018 Ja, ni ser va? Hopplöst för någon som mig. Hundarna tyckte förstås att det var roligt men jag tyckte inte alls att det var så mysigt. Inte en chans att jag kunde gå bort till pappa trots att det endast var 200 meter till hans boende. Men JR körde mig vissa dagar och hjälpte mig med inköpen till honom. Efter denna vinter bestämde vi oss för att flytta och att det var slut på snö för vår del. Kuma ville knappt gå ut och även om jag kunde traska ute så hade jag så ont efter en promenad. Gissa om vi surfade runt på internet och tittade på hus. Det lustigaste är att vår Petite Villa fanns till salu och jag sade att om det inte är sålt när vi kommer ner så ska vi absolut titta på det. Men det visste vi inte när detta foto togs.

2019 Var vår första vinter här nere och jag pyntade lite då H skulle komma med flyg endera dagen. Gamle Bill fick en hedersplats på bardisken. Han är gammal nu och har slutat dansa men sjunger det gör han. I år får han vila då H inte kan ta sig ner då flyget blir krångligt och man inte vet hur det blir med pandemin. Så mycket den förstört och gör det fortfarande.

Förra året var första julen utan H och som vi firade ensamma. Jag pyntade lite även om jag inte direkt kände för det. I år har jag inte pyntat alls och plötsligt har julkänslan infunnit sig. Lite lustigt att den jul jag inte pyntar ett dugg så kommer känslan. Denna bild är från 2020 och mycket har hänt sedan dess. Krukor med blåregn står där stolarna ligger, de vita alltså. Yuccapalmerna har fått nya platser och även kottepalmen. Nya växter har flyttat in och så här ser det ut idag.

Och se där! En pool har hittat hem till vår trädgård. En skymt av ena yuccapalmen där till höger också. Så nu får det vara slut på återblickarna för idag. Hoppas ni tyckte att det var roligt. Nu gick jag inte så långt tillbaka i tiden för jag orkade inte , ja läs orkade inte hämta de bilder vi har på sticka. Men 2012 är ju väldigt länge sedan så det räcker väl tycker jag. Vi flyttade in i huset 2001 på vintern och strax var det 2002. Året då vi förgiftade oss. Nu har vi startat en ny era och började 2019 då vi flyttade in i vårat nya hus.

Vad visste vi 2002 eller 2012 ? Inte visste vi mer 2019 då vårat stora hus var sålt och vi körde ner hit för att leta hus. Men vi landade ju bra.

Blåsig dag

Publicerat av
4
Annonser

Lite besvikna blev vi allihop när jag tryckte på knappen och jalusin i sovrummet åkte upp. Solen var så blek att man knappt kunde ana den. Men vinden gjorde att träden vinkade åt oss. Så vi bestämde oss för att gå ut ändå. Jag struntade i att borsta håret för det blev ändå en frisyr som kallas vindrufs. Inte någon kall vind alls men kraftig. Så någon dag utomhus blev det inte idag. Jo, Turbo höll ut ända tills det var dags för deras middag.

Bjuder därför på en bild från förra året och innan vi hade vårat trädäck. Men parasollet hade vi köpt. Sedan blev det flera turer till Brico och så hade JR ett stort projekt framför sig. Tänka sig att det endast är ett år sedan.

Idag gjorde vi rent golven inomhus och gissa om Kuma njöt då vi bytte av varandra med att sitta hos honom i soffan. Han älskar soffhäng och allrahelst de dagar då vädret inte inbjuder till gräsmys.

För två år sedan stod vi här i väntan på att få nycklarna till huset. Det blåste även då och jag kommer ihåg att vi var rätt less på sanden som virvlade runt. Vi kände oss lite malplacerade då det hade börjat komma flera husvagnar och nästan alla husbilar hade kört iväg. Nu skulle det bli camping istället för ställplats som det är under vintern och våren. Vi flyttade på oss och ställde vår fina Mackan på en camping i Capestange med gräs och utan denna vind. Så skönt det var.

Avslutar dagens bildkavalkad med en bild från ett av våra träd i skåne. Även denna är tagen i maj och något av ett farväl till Sverige. 2018 blev ett hektiskt år och framförallt sommar för oss med husförsäljning mm. Men vi var väldigt klara med det kapitlet i våra liv.

Att det skulle bli såhär bra hade vi inte ens kunnat drömma om. Livet kan aldrig bli perfekt men väldigt nära.

Jaha då nu blev det vipplardag

Publicerat av
5
Annonser

Vi vaknade till regn idag och det var ju ingen hit. Varken vi eller hundarna tycker om regn fast våra växter gillar det nog. Turbo stod och klippte med ögonen när hon gick eller snarare sprang ut då jag öppnade dörren. JR tog Mackan till Super-U och köpte dagens bröd. Jag körde igång med vipplandet efter frukost. JR fortsatte med att göra golvet vid gaspannan. Ska inte säga att jag tjatat om det men om jag säger som så har jag ingen större lust att gå in på den toaletten. Men med nya förhängen och nytt golv så har det blivit väldigt fint.

Igår gick vi ju nere vid vinfälten och jag tog inte kameran med mig. Men det blir ju fler gånger. JR kom på att han har ju en kamera han också och med teslan kan han fota lite här och där när han är ute på sina irrfärder. Vi fick en Le Bassin idag som är lokaltidningen här där vi får veta vad som händer i byn. Jag sitter med översättningsboken och tragglar mig genom alla artiklar. Först läser jag rakt av för att se hur mycket jag förstår och sedan slår jag upp de ord som är för svåra. Jag ökar på ordförrådet sakta men säkert.

En bild från 2018 då vi bodde i gamla huset. Snö som inte är Kumas älsklingsunderlag. Denna bild är från den 28:e februari.

Samma datum ett år senare 2019 och ingen snö men det var frost ute. Vi stod på en ställplats i Tyskland på väg ner till Frankrike.

Minnen som ploppar upp med bilder och saknad av en fin hund som inte fick flytta in här men som var med på resan ner. Unkas vår älskade stora pojke.

Finaste Unkas vad vi saknar dig. Men så är det ju när man haft en hund som verkligen var en stor personlighet. Vi är glada att få ha haft honom i elva år. Puss

Lite nostalgi blev det idag när jag bläddrade bland foton. Askan av Unkas ligger i en fin kopparburk och vi ska kanske gräva ned den här senare. President Macron har en hund från ett hundhem här i Frankrike och våra hundar är ju omplaceringar allihop precis som Unkas var. Så när det tyvärr blir dags så kommer vi lyda vår presidents uppmaning att adoptera en hund från ett hundhem.

Hoppas på sol i morgon. Men Turbo är trött då hon rantat efter JR då han hämtat verktyg, sågat och gått fram och tillbaka hela dagen. Hon älskar att få vara med. Nosen är hela tiden i händelsernas centrum. Det vi märker är att hon börjat lära sig så många ord nu och lilletösen är riktigt klok.

Sista januari i morgon och nu börjar våren pocka på.