Lite varmare men grått och väldigt snål sol så det var inte så trevligt att sitta ute. Men vi hade dörren öppen till hundarna och JR har fortsatt med sin toalett så han har gått fram och tillbaka till verkstaden. Jag har varit ute en del, men sedan tog jag en lång dusch och då ville jag inte vara ute med vått hår. Jag är lite snorig fortfarande och vill inte att det ska gå tillbaka igen.

Jag har läst vidare i mammas almanacka och visst rör det upp känslor. Men jag har varit beredd på det för hon var lite speciell. Då menar jag mest att hon var präglad av andra världskriget eftersom hon upplevde det i Finland och kom från en soldatsläkt. Först fördriven från karelen då ryssarna invaderade och sedan fick hon flytta runt bland släktingar. Nu tänker jag forska på mammas sida vilket kommer att bli klurigt men jag ska nog hitta en del då jag har fått reda på hur jag kan gå tillväga.

Alla byar i Frankrike har med all säkerhet en staty över stupade i första världskriget. Man hedrar de som stupade i kriget och pratar minnen. Vi svenskar tänker inte så mycket på det kriget eftersom regeringen duckade precis som de gjorde senare under andra världskriget också. Därför är jag glad att Sverige gått med i Nato och inte duckar längre. Nu är svenska soldater från skånska Revingehed i Baltikum och ska bevaka gränsen mot Ryssland. Nu hoppas jag att det inte ska hända något men man kan aldrig vara säker som tiderna nu är.

Jag blev lite djupsinnig i detta inlägg och så kan det bli ibland. Men jag är en person som i grunden är positiv och har alltid upplevt att allting löser sig även om saker känns svåra just då. Livet tar ju alltid en massa kringelikrokar och det är bara att hänga med tänker jag.