Inget regn idag och jag torkade upp ute efter gårdagens rotblöta. Lino var så glad att det inte kom vått från luften, men inte alls glad att JR körde och handlade utan att han fick följa med. Men han lugnade sig och accepterade att JR inte var borta för alltid utan skulle komma tillbaka. Sedan började han att vänta som han alltid gör. Lino har stora problem med att bli lämnad ensam hemma och därför gör vi aldrig det utan en av oss är alltid hemma. Det är värre nu då han inte har Turbo som sällskap. Men om tre veckor kommer han att ha en kompis som visserligen kanske sover mest den första tiden, men jag tror att det är bra att han får vänja sig i lugn och ro.
Undrar om trädet ska blomma i november? Nu gör det det i alla fall. Så fint det är. Just det trädet är ett tillhåll för alla småfåglarna och de älskar att äta de krikon som trädet frambringar varje höst. Tror inte att jag behöver säga det igen att jag älskar träd av alla sorter.
När man får dessa fina dagar med sol och värme är det verkligen så synd att solen går ner så tidigt. Redan halv sex sjunker den ner och färgar himlen så vacker. Som att den vinkar hejdå ,vi ses! Nu blev jag riktigt nostalgisk. Det är väl det solnedgångar gör med människor. Man blir sentimental och minnen av andra solnedgångar kommer upp i huvudet. Jag är så galen i just solnedgångar. Tror att jag har över hundra foton med olika sådana, eller kanske fler. Har aldrig räknat dem.
Erkänner att jag är en nörd av stora mått på olika saker och jag trivs utmärkt med det. Samt att jag älskar att kludda med färgpennor och tyvärr prackar jag på er dessa alster som verkligen inte går till historien som de bästa i världen. Men detta är min blogg och jag har ingen annan stans att ha min vernissage. Så blunda eller scrolla om ni inte gillar det.
Ett kludd jag gjorde idag och jag hade riktigt roligt under tiden.
