Allt började så bra i morse men så började det att dugga under dagen och det var bara att ta in alla filtar och plädar. JR skulle ju iväg och köra sitt race på Super-U så han trampade inte idag. Jag satte mig i hallen med dörren öppen och trampade. Sedan gjorde jag allt det vanliga som jag brukar. Undrar hur många gånger jag bäddat sängarna i mitt liv. Det verkar vara min uppgift här i livet. Men tro inte att jag klagar för jag är så petnoga med att inte ha ett enda hundhår i sängen när jag ska sova. Våra hundar är alltid välkomna att sova med oss i sängen.

Nu är ju livet det mest viktiga som man ska lägga krut på. Så jag läste klart mammas dagbok 1999 och började så smått med 2000. Fasen så unga vi var då känner jag och nu vill jag gärna se att vi inte sjabblade bort det. Vissa saker gör ont men det får jag bära med mig. Mamma vill nog att jag ska läsa allt detta och jag tänker göra det på gott och ont. Jag har inget att förlora så när jag är klar kommer jag att ge den slutgiltiga berättelsen. Kanske blir det i bokform eller så blir det endast här.

Vem ska läsa mina almanackor undrar jag, kanske någon släkting som hittar dem i en låda någonstans? Jag vet var jag ska skicka rubbet när tiden är inne tillsammans med mammas böcker. Det finns säkert fler som vill veta mer om sin släkt. Sanningen ska fram.

Vi kanske inte är de vi låtsas vara. Många sätter på masker och förklädnader för att skyla det de egentligen är. Försöka vara bättre än den man är. Att vara ärlig mot sig själv och andra är det som gör dig lycklig.

Jag blir kanske lite djup när jag läser dessa almanackor och det är därför dessa tankar uppstår. Men detta är min blogg och jag skriver det som kommer ur mitt hjärta.

En stark symbol från Thezan-les-Beziers som gör att jag känner att allt blir bra tillslut.