All vår väntan bliver svår, brukar man säga. Men nog är det så att man hela tiden väntar på något eller som i vårat fall någon. Det kan vara att man väntar på att vintern ska vara över eller att det snart är jul och man är ledig från jobbet. Fast vi borde inte gå omkring och vänta utan leva för varje dag. Klyschan att fånga dagen är faktiskt inte så dum ändå.
Kluddat lite idag när vi lyssnade på boken. Denna gång har jag valt en bok som handlar om en internatskola i södra England. En feelgood bok av Jenny Colgan, ”Den lilla skolan på klippan”. Hon har skrivit fler böcker som är bara så mysiga och uppläsaren är också bra. Jag är inte mycket för dessa kriminalromaner med störda poliser eller advokater. Herregud om de skulle vara sanna då borde man vara lika rädd för dem som för de kriminella. Det jag vill säga är att alla dessa böcker följer ett mönster och de känns likadana allihop. Kanske en trygghet för många att det är så men jag tycker att det är tråkigt. Men visst tycker jag om spännande böcker också och vi lyssnar till dessa böcker också. Jag har en i bokhyllan som jag tänker att vi ska lyssna på efter denna, författarinnan är Riley Sager ” Hon som blev kvar”.
Jag har gjort ett fotocollage på Turbo och det med tårar i ögonen. Jag ville göra ett slags avslut och nu känns det bra. Jag ville bearbeta den sorg jag haft inom mig sedan vi lät henne somna in.
Ibland känns det som att man har för mycket minnen både bra och dåliga, vilket jag inte vill kännas vid ännu, utan nu vill jag skapa fler istället. Ni vet det där med att Fånga dagen.
Jag väntar inte på något, det som sker det sker. Men vänta på en valp är ju helt underbart.
Kärleksromaner är jag inte så förtjust, dom än så verklighetsfrånvarande.
Deckare innehåller mer verklighet och en hel del samhällskritik och alla författare skriver väldigt olika. Absolut inte efter någon mall som jag anser feel good är skrivna efter. Tur det finns böcker för alla smaker.
Mycket fint collage på en vacker hund.
Kärleksromaner läser inte jag heller utan mer dramatiska romaner som visar hur människor levde och lever under olika tider. En serie jag läst är om Betty som kommer till Stockholm 17 år gammal och arbetar som piga i början av 1800-talet och fram till slutet av 1900-talet. Människors öden under andra världskriget som bygger på verkligheten. Det är sådant som jag tycker är intressant. Alla dessa försupna och störda poliser får du gärna behålla 😄.
Dom deckare jag läser innehåller inte försupna och störda poliser. Det får stå för dig och vad du har läst. Men tyvärr verkar dom att finnas i verkligheten!!
Men ”Lilla skolan på klippan” är ju en helt meningslös roman om kvinna möter man, problem uppstår och löses och kärleken kommer tillbaka. Helt förutsägbart tycker jag. Ingen spänning alls. Den har ju inget alls att göra med vad du säger att du läser!
Jag skulle så gärna vilja prata om fler böcker med dig. Det hade varit så intressant i och med att vi tycker så olika.
Som jag har nämnt så brukar jag ta en lättare bok efter att ha läst en som verkligen berört mig. Jag känner att jag måste smälta de tuffare böckerna innan jag ger mig i kast med en ny. Tänker läsa ” Brevbäraren i Lizzanella” ,något jag ser fram emot.
Brevbäraren i Lizzanello är en svepande familjesaga inspirerad av författarens gammelmormor. Det är en storslagen kärleksroman om mod, frihet och om en kvinna som vägrar böja sig för samtidens normer.
Det är säkert en helt underbar kärleksroman.
Det är ett familjedrama och byggd på en sann historia så någon kioskroman är det inte.
Igår pratade jag och några kollegor om just det där, att man hela tiden tänker framåt och låter tiden här och nu bara passera. Fen sista tiden tänker jag även mycket bakåt i tiden. Minnen som florerat. Nej man måste bli bättre på att leva i nuet. Som nu, sitter vid köksbordet o har precis ätit frukost, har gett fåglarna mat och jag hör fågelkvitter där ute 🤩 en fin och enkel stund.
Exakt vad jag också tänkt på. Det är ju nu vi lever.