Varmt och solen tittade in genom fönstret när jag tryckte upp jalusien. Eller tittade in solen riktigt vräkte sina strålar på mig och det riktigt sved i ögonen. Jack gick omkring och hummade med en leksak i munnen. Det låter så ofta när han går runt med något i munnen. Men om han hittat en fin sten så klapprar han med tänderna mot den. Om ni tänker er hur det låter då man har en hård karamell i munnen, så förstår ni hur han låter.
I dessa pollentider så tar jag min nässpray det första jag gör när jag satt mig upp i sängen. Efter att först tryckt upp jalusin förstås. Jack vill gärna ta en liten lur tills jag är redo för att servera hans frukost. När Lino kom till oss var han 6 månader och åt frukost direkt på morgonen han vaknat. Nu har han inte lika bråttom att göra det utan väntar tills vi går in för att äta vår. Vi sitter gärna ute en stund på morgonen och lyssnar på alla fåglarna. I år har jag hört ett fågelläte som jag aldrig hört förr. Undrar vad det är för en fågel?
Idag skyndade jag mig till tvättstugan och matade maskinen med en del tvätt. Jag brukar i regel ha två maskiner med tvätt varje vecka och det är skönt att få det gjort. Allt torkade fint ute så nu ligger allt ihopvikt på sina platser i garderoberna. Det innebär att fredagen blir ledig för mig förutom logistiken när JR kommer hem med nya matvaror i morgon.
Jag har väl nämnt något som pekar på att någon flängt ute på gatorna idag, och det är JR som fått bra med motion. Vi har ett konto i en fransk bank vilket är en nödvändighet för att betala våra räkningar. Ni har väl märkt att banker vare sig de är svenska eller av någon annan nationalitet, har en förkärlek att ändra på inloggning med jämna mellanrum. Vår bank har haft den utsökta smaken att göra det och sedan skickat ett password till oss som inte fungerar,
Att ringa om något sådant kan man ju knappast göra till en svensk bank så vi bestämde att JR skulle ta teslan till grannbyn. Att ta Mackan är ingen idé då banken ligger mitt i byn och det inte går att parkera där och att ställa sig nere vid Lidel och gå upp är rena rama tortyren för JR:s rygg. Så han grenslade sadeln och for iväg. Efter omkring en timme kom han tillbaka med ett nytt password som vi försökte med. Men inte fungerade det heller. En frustrerad JR återtog resan till Murviel och denna gång tänkte han inte åka hem utan att få det uppklarat. Det visade sig att någon hade klippt av vårat bankkonto mot huvuddatorn så vi hade inte en chans att logga in. Det var inte så lätt att få till det men en ung dam som arbetar på banken tog kontakt med dataavdelningen och tillslut var det ordnat. Vi hade kunnat stånga våra pannor blodiga utan att ha kunnat lösa detta själva.
Idag kom det sista vi väntat på till staketet så nu kan JR sätta igång närhelst han vill. Men som sagt vi måste inte göra något utan det kan vänta. Det är ändå skönt att allt är hemma nu. Men i morgon blir det inte för då har vi vår inköpsdag. Vi måste ju ta det lugnt också.
