Vi har haft många dagar nu utan en enda liten vindpust och när det blir en dag som det varit idag njuter vi. Jag vänder ansiktet mot vinden och bara njuter trots att det inte svalkar speciellt mycket. Hade min franskalektion idag och eftersom det är så varmt hade jag fläkten igång, men tillslut var jag tvungen att stänga den då ögonen bara rann. Inte alls lika skönt som vinden tidigare idag. Vi har annars våra ac igång just nu och fläktarna får vila tills senare i höst.

JR har låtit åke jobba i poolen och nu är den mycket ren. En fröjd att se. Men jag badade inte idag då mitt hår behövde tvättas. Jag gör det var femte dag och det tog ett tag innan jag kom dit. Tidigare tvättade jag det varannan dag, men då vi flyttade in i husbilen kände jag att det kunde bli väl jobbigt och så började jag att göra det mer sällan. Nu tycker jag att fem dagar är precis lagom. Ska erkänna att jag vid dag fyra brukar ta lite torrschampo uppe på huvudet. Det är nämligen så att då mitt hår börjar bli smutsigt i hårbotten så gör det ont. När jag t ex viker håret åt sidan gör det ont. Jag har en högkänslig hårbotten och det har jag alltid haft. I lågstadiet var det en flicka som ofta drog mig i mina flätor, vilket jag hade då det gjorde så ont att reda ut håret om jag hade det utsläppt. Flickan ville få mig att gråta och när hon riktigt hängde i flätan så grät jag för det gjorde jätteont. Egentligen var det inte hon som tog intiativet utan en annan som övertalade henne till det.

Var jag mobbad i skolan? Av och till var jag det, Allt berodde på avundsjuka har jag förstått senare, men när det hände först i lågstadiet och sedan högstadiet förstod jag inte varför. Det var olika skolor och olika klasskamrater. Men för utom detta dragandet i mina flätor som upphörde senare så brydde jag mig inte nämvärt. Eller jo jag var ledsen men hade som tur var hade jag andra kamrater som var betydligt trevligare. Jag var kanske annorlunda då jag ofta var hemma och läste böcker. Skrev gjorde jag också vilket var mitt sätt att bearbeta många saker. Så är det fortfarande. Jag är en person som skriver både blogg och annat.

Tänk vilka minnen som plötsligt ploppar upp när man egentligen tänker på något annat. Vid min ålder har man så många förgreningar eftersom man erfarit en hel del.

❤️
Det är trist och jobbigt att bli mobbad eller retad som det hette när jag var barn. Jag var också ett läsande och skrivande barn och passade inte riktigt in någonstans. Men jag överlevde och är fortfarande läsande och skrivande.
Kanske var det läsandet och skrivandet som gjorde oss starka?